Soundtrack of my life.

Three days grace - Riot.

If you feel so empty
So used up so let down
If you feel so angry
So ripped off so stepped on
You're not the only one
Refusing to back down
You're not the only one
So get up

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

If you feel so filthy so dirty
so fucked up

If you feel so walked on
So painful so pissed off
You're not the only one
Refusing to go down
You're not the only one
So get up

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

If you feel so empty
So used up, so let down
If you feel so angry
Just get up

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot


Ifall någon skulle ha glömt bort vad jag tycker och tänker...

Kistan är stängd...

... och rejält igenspikad. Har nått den plats där ingen vill rädda mig längre. Kärleken kom, fann mig för tråkig, och gick igen. Same old story. Förutom att denna gången så gav den mig ny insikt om mitt egenvärde. Chocken kommer nog aldrig att klinga ut. Insåg inte att mitt värde var så lågt. Nu förstår jag iallafall varför ingen orkar uthärda ett liv med mig. Måste öka mitt eget värde först och det går inte. Kom fan inte ens in på komvux hur nu det gick till... visste inte att det var intagningskrav på det.

Sitter kvar i mitt lilla hål i det större hålet Karlskrona och kommer att stanna här, måste hålla mig till lågbudget och bara flytta om jag hittar mindre och billigare. Vet en plats där det finns men där dör jag pga standarden så jag får väl lyxa till det och ha kvar den lilla trånga lägenhet jag har.

Socialbidrag nästa år, blir som ett återseende med den sidan släkten man aldrig ville ha. Fick iaf njuta av platt-tv och fin lägenhet i ett år tillsammans med henne. Nu finns knappt prydnadsaker kvar alls för allt har jag fått av henne och allt påminner mig om henne. Vill egentligen inte ens ha möblerna kvar för dom köpte vi tillsammans. Jag får inte sitta och vänta på henne säger hon. Då måste jag göra mig av med allt som påminner om henne för just nu... så gör allt det. Det finns väldigt få möbler i detta rummet. Sängen, var hennes från början. All sexuell njutning mellan oss, finns där, alla nätter jag somnat med armen runt henne, finns där. Bokhyllan, köpte vi för ett presentkort på IKEA som vi fick ihop som julklapp av min familj. Vår lilla gemensamma ekonomi på ett plastkort. Har en byrå, som köptes för samma plastkort, en annan hylla, från samma plastkort, en tv-bänk, från samma plastkort, ett litet bord, från samma plastkort. Har en precis nyköpt soffa oxå. Funderade på att skita i den och ge tillbaka pengarna till min far och strunta i soffa och möblera annorlunda. Hon tyckte jag skulle ha en soffa så att min lägenhet blev fint möblerad. Hennes exakta ord var "Men men! jag vill komma och sitta i den ju." Så vad gjorde jag? Jag köpte den. Jag tycker om den, men ville egentligen skita i det då jag hellre vrider tv'n och bara stannar i sängen. Jag köpte den för att hon ville det.

Vad lämnar det i mitt rum då? Det enda som finns förutom kök och toalett. Ett datorbord som min mor var snäll nog att betala och en datorstol jag fick när jag fyllde år då min förra brast och gick i 2 delar. Datorbordet är av samma modell som hon har. Kört där oxå...

Jag har alltså en stol.

Nu går vi till köket. Där finns krukor med växter i mina fönster, hennes krukor, hennes växter. köksbord med stolar, hennes. I mina fönster? Hennes gardinstänger med gardiner hon valt ut för jag hade svårt att titta på ett stycke tyg och föreställa mig det som en gardin, så hon fick välja och det gjorde hon otroligt smakfullt och trivsamt.

Så... jag har alltså en stol.

Vi går in på min minimala toalett. där finns ett duschdraperi, som hon valde. Där finns en tvättkorg, som var hennes. Där finns en soptunna, som... ja den var hennes. och en förvaringsgrej som hänger från duschstången, gissa vem som valde den?

Stolen då.

Vad gör jag när jag sitter i stolen? Jo jag spelar på datorn eller surfar runt på nätet. Varför har jag en plattskärm med grymt bra bilduppdatering? Hon köpte 2 när hon skulle ha en och gav mig den ena.

Så. Stolen. My home, my castle.

Skall aldrig resa mig från den mer.

Slip sliding away...

Any dolt with half a brain
Could spend their whole life howling in pain
Listen close to everybody's heart
And hear that breaking sound
Hopes and dreams are shattering apart
And crashing to the ground
I cannot believe my eyes
How the world's filled with filth and lies
But it's plain to see
Evil inside of me
Is on the rise...

Han är ju helt efterbliven...

Nu helt plötsligt är inget hans fel. Det är hennes fel för hon ber honom göra allt han gör. Ljuger för mig gör hon visst oxå och han levererar sanningen. Hon har varit otrogen mot mig, hon vill ha honom tillbaka, hon bad honom skicka porrnoveller i sms. Hittils har allt som kommit ur hans mun varit lögner och fabriceringar för att han ska se bra ut. Misstänker att detta faller in under samma kategori.

Alkoholiserade fåglar...

Vill vara fågel istället. Sitter och äter övermogna rönnbär och flyger in i fönsterrutor. Livet vore bra mycket lättare då...

Vill inte...

Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...


Vill bara lägga huvudet på kudden och somna istället för att ligga där och stirra i en halvtimme och hinna tänka på det ena och andra och tillslut gråta mig till sömns...

Hatisk...

Ok, nu ska vi se. Vad gör jag om dagarna och nätterna. Jag spelar tv-spel. Spelat igenom alla spel jag har 30 gånger och har inte råd till nya. Jag brukar sitta vid datorn. Tangentbordet har fått frispel så det tar 5-6 knapptryckningar att skriva ett ord på 2 bokstäver. Jag tittar på TV. Radiotjänst har börjat hemsöka området och tv-licens har jag fan inte råd med. Jag är ute och går. Mina kängor har börjat läcka och det regnar ju jämt. Brukade sitta och slappa i min bekväma stol och läsa lite. Ryggstödet sa pang och gick av, bara att slänga.

Finns det nått mer som kan gå fel? Jo... bara väntar på den sista spiken i kistan så är livet komplett. Åt helvete med skiten... vill hem... eller visst ja... jag har ju inget hem...

Kvar...

Bor fortfarande kvar i samma lägenhet. Har inte sagt upp den heller. Beror det på att jag aldrig vaknar före 13-14 pga min ofrivilligt sena sänggång och att telefontiden hos värden slutar 12. Eller är jag sådär sjukligt envis och dum i huvudet som jag alltid är?

Vet inte vad det beror på men kvar här sitter jag. Alla pratar om denna lägenheten som mitt hem. Det gör inte jag. Det är bara en lägenhet där jag bor, inte mitt hem. Jag har inget hem, det lämnade jag bakom mig när jag flyttade hit. Så jag är som en lyxig hobo. Jag slipper sova i kartonger och har bekvämligheter som säng och dator. Men likväl hemlös för jag vägrar se på detta kyffet som ett hem, det uppfyller bara kravet att ha tak, väggar och golv.

Ont i näsan idag. Fått en smäll av nån snaggad militärtyp med dialekt som överartikulerade. Dock aspackad som man kan förvänta sig av sådana varelser så det lät skit ändå. Vet inte vad han ville med sitt liv, nått vettigt kan det knappast ha vart iaf. Blödde en del igår men stannade av under natten, nu gör den bara ont.

Värdelöst skivliv... ibland udrar jag varför jag envist håller kvar vid det. Måtte det finnas ett ljus där nånstans som uppenbarar sig för mig nån gång snart. Börjar bli lite väl mörkt nu.

Klockan är nästan 4...

Jag har inte fått en blund i ögonen inatt heller... somnar sällan före solen går upp... varför? mina grannar. I morgon säger jag upp lägenheten och avbeställer soffan som skulle hit. Så då har jag 3 månader på mig att hitta bostad. Får se hur det går...

Lälsk...

E har varit här i helgen. Det har som vanligt varit riktigt skönt och mysigt. Vi var ute och gick ett varv runt hela Dragsö för första gången vi två. Synd att det dröjt tills nu. Vet inte vad jag skall skriva... har bestämt mig för att sluta ge ut så mycket info. Ska hålla det till mig själv och den/dom det berör. Alla behöver inte veta allting och nu när jag skall knipa tyst så tog plötsligt allt slut att skriva om... får väl se om det blir mer.

Vacker text...

Within this moment now
I am for you, though better men have failed
I will give my life for love
For I am Winter born
And in my dying
I'm more alive, than I have ever been
I will make this sacrifice
For I am Winter born

Göteborg...

Var uppe hos mitt hjärta i helgen. Fick ett ryck på lördagmorgonen och bestämde mig för att åka. Himla tur att jag var välkommen för annars hade det blivit knepigt.

Det har vart en mysig helg, som alltid när jag är med E. Pratat, mysit, gosat, sovit, vandrat och allt möjligt. Var på Bio en sväng och såg Eagle Eye, lite besviken på slutet men ändå en bra film som jag skulle kunna se igen. Blev väl mest besviken för att jag är så pass insatt i ämnet att det kändes lite löjligt och överdrivet att det var som det var.

Just nu sitter jag och retar mig på mitt golv, det sluttar så stolen rullar iväg hela tiden. Önskar att det vore mitt enda problem med denna lägenheten, det är ju tyvärr inte så. Trivs knappt alls här. Jag har mycket elektriska saker, dator, tv, tv-spel, lampor. Här finns 5 uttag i hela lägenheten och 3 av dom är i köket. Efter en snabb titt på proppskåpet så vågar jag knappt koppla in nånting och verkligen inte förgrena för mycket för då sätter väl eld på huset genom att överbelasta ledningarna i väggen. Väggarna är tunna som papper och jag har mer än en gång hört mina grannar ha en stund för sig själva. Funderade på att knacka på och fråga om jag fick vara med bara för att få tyst på dom, men å andra sidan så har jag en sjuk rethosta så jag lär höras lika väl in till dom med mitt hostande 24/7.

Till helgen kommer E ner hit igen. Hoppas att vi kan fortsätta ha det så mysigt som vi har det utan att nått förstörs av nån anledning. Just nu ser framtiden rätt ljus ut men man vet aldrig. Det krävs så lite för att allt skall rämna och falla isär. Mitt humör skulle kunna räcka. Gör knappt annat än att vara arg på allt förutom henne när hon är i min närhet...

På tal om apelsin...

Skulle skriva sms till lälsklingen. Hade tidigare skrivit "Skall äta barbariskt idag." då jag skulle äta revben och tänkte greppa en tallrik och hushållspappret och bara hugga in med fingrar och tänder. Blir godare så på nått sätt.

Senare så kände jag mig trött och tänkte inleda ett sms med "På tal om apelsin." mest för att det inte hade nånting alls med saken att göra. Då får jag veta att ordet "Apelsin" inte fanns i min T9 ordlista. Den har med ordet Barbariskt, men inte apelsin.

För övrigt. Testa er ordlista genom att trycka på siffrorna "3 8 2 2 3 5 3 4 8 8 2" så får ni se ett annat, för mig helt okänt ord, som sätter igång min fantasi. Att det finns med i ordlistan kan ju få en att fundera ännu mer över varför Apelsin inte gör det.

OBS: Känsliga personer varnas för att prova ovanstående.

Fri vilja, en illusion...

Det hemskaste jag varit med om har hänt. Min fria vilja blev tagen ifrån mig... Dom ansåg att dom hade anledning till det, jag höll inte med.

Jag fick ett "val". Antingen följde jag med frivilligt, eller så släpade dom in mig. "Du får välja, men du har bara 1 val och jag har redan bestämt det åt dig." Jotack. Fri vilja heter det. Jag anser att fri vilja skall vara oändlig. Att ta den fria viljan ifrån någon är inget annat än en mental våldtäkt. Kommer aldrig att höra av mig till akutpsyk igen och skulle nån annan göra det åt mig så ser dom mig aldrig mer. Känner mig kränkt och smutsig. Fy fan...

Ville jag inte skada mig själv innan så ville jag det defenitivt när man stod där i sin cell med galler för alla fönster och blev dirigerad till en säng man skulle sova i medans nån kille med ficklampa gick förbi var 15:e minut och lyste på en. Går ju fan inte att sova då. Ville bara hem till min egen säng, jag var jättetrött och ville bara få lägga mig i min säng och sova men det gick inte för sig för en psykiatrier som knappt pratade svenska och förstod en fjärdedel av vad jag försökte berätta hade bestämt att jag inte fick behålla min fria vilja längre.

Fan för det... Fan för det... Aldrig mer...

PIVA...

Där har jag hamnat igen nu. Trodde aldrig mer jag skulle dit, nu är det uppåt som gäller.

Aim for the stars, reach the clouds!

Riktigt så blev det inte. Satt där mitt i natten och pratade med en söt psykolog som var den bästa jag talat med hittils. Hon var helt suverän på att läsa mig. Satt och pratade i nära på 3 timmar medans jag fick piller som skulle hjälpa mig dra ner ångesten. Knäckte en knoge av att jag flätade mina fingrar av oro och ångest. Den var inte riktigt läkt sedan jag drog den i väggen och det blev inte bättre nu. gör ont när jag försöker hålla i en kopp eller lyfta kannan med den handen. Är knappt så jag kan skriva på tangensbordet ens utan att den smärtar.

Under dom 3 timmarna jag satt med henne så pratade vi om väldigt mycket. Det aktuella problemet, vad jag kunde göra åt det, och vad jag kunde göra för att må bättre. Så nu vet jag vad jag kan göra för att må bättre och känner mig nästan helt redo att ta det klivet. Men samtidigt vill jag inte må bättre, låter lite sjukt men så är det. Vill inte må bättre utan vill bara sitta här i en tom lägenhet utan TV, soffa eller bokhyllor som jag hjälpte till att få härifrån medans hon sitter hos... hos.... nej jag kan inte säga nått positivt om den. Men där är hon iaf. Hon borde ha vart här då det är hennes flytt men jaja... man kan inte göra det rätta varje gång. Antar jag.

Nu skall jag återgå till att stirra i väggen ett tag.... fyller kanske på med mer senare.

Sjukt dyrt...

Priset vi betalar för kärlek, är det ett rimligt pris? Det är som en avbetalning med hög ränta. Ju längre tid det går desto högre blir priset. Ju starkare kärlek, desto högre är utgångspriset. Jag har slut på pengar...

Sen natt, starka känslor...

Det pågår mycket i mitt huvud som vanligt. Just nu ännumer.

"Du vet att jag älskar dig."

Men varför är det så svårt att vara med mig då?

Jag har min egen teori. Det handlar om en tredje part.

Han är hennes "bästa vän". En "vän" som inte är annat än manipulativ och elak mot henne. Hon ser inte detta. Han trädde in i hennes liv, sade en sak till mig och en helt annan till henne. Han mår dåligt och är ensam, mycket på grund av att han är en person som är svår att tycka om då han inte bryr sig om nått än sig själv. Han har gång på gång provocerat mig på ett eller annat sätt för att jag skall tycka illa om honom. Idag tappade jag besinningen och ringde honom och förklarade att han är död och ett äckligt svin. Han hade skrattat åt detta och sagt till henne "Deja Vu". Konstigt? Nej inte alls, hon hade nått bra och han blev avundsjuk, då förlitar han sig på att hon värderar honom högt som vän och börjar se till att hennes partner hatar honom och förväntar sig kallt att hon väljer honom, för vänner ger man inte upp utan vidare ju. Han mår dåligt och då tillåter han inte att hon mår bra, hon skall vara ledsen och villig att gå till sängs med honom annars är det nått fel på världen. Så är det konstigt att folk vill ta livet av honom när han aktivt provocerar dom till den punkten?

Jag tänker inte låta detta ske. Jag älskar henne och tänker inte ge upp. Jag har berättat allt han gör och hon blir både ledsen och sårad av hur han uppför sig. Jag hoppas bara att hon skall kunna se just vad han gör och inse att han inte är en vän, han är en sorglig person som är beroende av henne och gör allt han kan för att hon skall må precis lika dåligt som honom och fortfarande vilja prata med honom. Motbjudande.

Det kanske aldrig blir vi två igen men det skiter jag i just nu för hennes välmående är viktigare i detta fallet. Jag har sett hur han aktivt håller igång 2 olika historier, en för henne och en för mig. Den för henne så att han verkar snäll och oskyldig och den för mig där han är jävulen själv och gör sitt bästa för att jag skall hata honom. Nu är det ju så att jag vet mer om honom än han förmodligen vill, det är inte långt ifrån att jag laddar med denna ammunition och skjuter tillbaka. Han måste ställas inför vad han gör och sluta med det om han inte vill bli en elak, sorglig pojke på 70 år som fortfarande inte lärt sig vad kärlek är. Omtanke för honom? Nej, för henne. Han sårar henne gång på gång och det måste upphöra.

Hoppas bara jag inte agerar för sent...

Testade mig...

Fick reda på vilken relationstyp jag är. Det stämde rätt väl.

* ”Perfekta” pojk-/flickvännen, Relationer som rinner ut i sanden, Expert på att få andra att må bra, Uppassade till den gräns att partnern blir uttråkad, Blir kär i människor som inte är kära i dig trots att relationen inledningsvis varit kärleksfull och tillgiven.


Måste bryta det mönstret. Men hur? Skall jag sluta försöka få min partner som jag älskar att må bra? skall jag passa upp henne mindre? Jag tycker inte jag gör det så mycket. Blir kär i människor som inte är kära i dig... inte mycket jag kan göra åt det tyvärr. Verkar hon kär i mig så är det vad jag har att gå på. Relationer som rinner ut i sanden... jo tack. Varenda en...

Nu vet jag lite mer hur jag är iaf. Fortfarande ingen aning om vilken modifiering som behövs dock. Tips?

Jag önskar...

Jag önskar att alla kunde sluta ha så höga tankar om mig som dom har. Jag förväntas att vara den duktiga som kan hantera allt som slängs mot honom. Det är elakt av er. När skall jag få släppa taget och verkligen må skit och begära att den som uppför sig illa mot mig slutar? Aldrig verkar det som. Jag förväntas att kunna hantera det och komma över det för jag är bättre än så. Jag är god, fin och perfekt.

Jag vill inte vara det... jag vill få utbrott, jag vill få avsky, jag vill få vältra mig i mörka tankar precis som alla andra. Men nej... Du är bättre än så, du klarar dethär...

Vill inte mer... Men det gör jag ju... för jag är bättre än så...

KÄFTEN!!!!

Kärlek...

Här är en mugg jag har fått av E.
I den står följande text.

"Jag känner mig trygg och säker omkring dig.
Efter allt vi upplevt tillsammans vet jag hur mycket du älskar mig.
Den värmen är något som jag vill ge till dig.
Du är ju den person som betyder mest för mig i mitt liv.
En sak är säker och det här lovar jag nu.
Du kommer aldrig att lämna mitt hjärta."

Saknar dig älskling... Förlåt för allt.

Rädsla...

Jag kan vara själv i mitt hem...

Jag vill bara inte vara ensam...

Förhållanden...

Jag har sett ett mönster med alla mina förhållanden och undrar lite om dom alla fallit för samma grepp. Ålder.

Man brukar ju säga att nykärlek är som en drog för kroppen. Det pirrar i den och man uppför sig irrationellt och allt annat stannar av. Man blir sådär fjantig av sig och håller på med saker som anses vara för småbarn till mognadsgrad. Detta varar ju dock inte för evigt utan klingar av, sorgligt men sant. Kvar finns då den situation då alla mina förhållanden dör.

Jag sitter där, har känt nykärleken slockna och den äkta kärleken vakna till liv inom mig, den känslan av att man har funnit den vackraste och älskar henne. Det handlar inte längre om att man måste spendera varenda vakna sekund ihop, man vill bara bo ihop, älska och bli äldre ihop. Det är där alla lämnar mig, ingen verkar ha varit vuxen nog att inse att det finns liv bortom nykärleken och att det känns annorlunda när man älskar någon. Jag verkar å andra sidan ha blivit vuxen aldeles för snabbt då jag insåg detta redan under mitt första förhållande och har blivit sårad upprepade gånger sedan dess, närmare bestämt varenda gång nykärleken slocknat.

Skall det verkligen behöva vara så? Eller finns det någon som är mogen nog att inse att det finns mer än nykärlek här i livet. Att det såsmåningom ger vika och lämnar efter sig en känsla som helt enkelt säger "Jag vill vara med dig för resten av mitt liv för jag trivs med dig och saknar dig när vi är isär." Där är äkta kärlek enligt mig. Man trivs ihop, vill vara ihop och saknar varandra när man är isär. Det ger den trygghet jag letar efter. Får hoppas den fortfarande står att finna nånstans, jag vet precis var jag vill finna den...

Natten är en knepig tid...

På nätterna tänker jag mest. Vet inte riktigt varför. De gånger jag sover på natten och är vaken på dagen som jag väl borde så känner jag att jag missar så mycket, så mycket tid att tänka och fundera. Just nu är min tankegång rätt enkelspårig.
Vad kan jag göra?
Vad kan jag förändra?
Vad klarar jag av?
Jag känner anledningarna, jag vet orsakerna men ändå känns det som att det är något jag borde göra.

Fick mig en lite hemskt tankeställare. Nu i höst kommer jag att leva på en inkomst på 5600 + eventuellt bostadsbidrag.
När jag var 17 så bodde jag själv, var singel, var fattig och saknade utbildning och jobb.
Nu är jag 27 och om jag inte misstar mig så ser läget i stora drag exakt likadant ut.
Det har gått 10 år och jag har inte rört mig ur fläcken. Vad fan håller jag på med? Håller jag på med nått alls?

Natten är nog ingen bra tid för mig... Ska försöka sova nu.

Nästan Haiku...

mörker runt mig tätt
släcker mitt sinne varsamt
motivation tom

Dagens citat...

"Men! Jag kan inte göra två saker samtidigt... jag är ju kvinna."

Tänkvärt...

"When man meets a force he can't destroy, he destroys himself."

Flames...

Close your eyes
let me touch you now
let me give you something that is real.

Close the door
leave your fears behind
let me give you what you're giving me.

You are the only thing
that makes me want to live at all.
When i am with you
there's no reason to pretend.
What when i am with you i feel flames again.

Just put me inside you
i would never ever leave.
Just put me inside you
i would never ever leave.
You...

Idag är jag arg...

Förmodligen inte på just dig som anonym läsare så du behöver inte känna nån oro eller ta åt dig.

Det är speciellt en person som jag är arg på. Ljuger och beteer sig illa och kommer undan med det utan att nån ens höjjer på ett ögonbryn. Förutom jag då som höjjer på mina ögonbryn så mycket jag bara kan och lite smått önskar att blickar kunde döda.

En annan som jag är ledsen på är den person som håller föregående person om ryggen och tycker jag är oresonlig och löjlig när jag påpekar hur mycket lögner och dåligt beteende som kommer från föregående person. Det gör mig ledsen att få höra att det är mitt fel när personen här ovan provocerar mig så pass mycket och jag förväntas att hålla med och säga "Nejdå, personen i fråga är jättesnäll! KRAMKALAS!"

Jag saknar även Tyra, denna lilla söta kise vars liv slutade aldeles för tidigt. Önskar det kunde ha lösts på annat sätt men naturen har sin gång och jag står maktlös inför det, såsom så mycket annat.

I korta drag är det rätt illa just nu. Mycket på en gång och aldeles för lite som är glädjande. Önskar att jag kunde få en madrasserad cell att låsas in i så jag kunde släppa ut alla känslor. Skrika mig hes, misshandla väggen så mycket jag ville och komma ut efter några veckor, hel, ren och lugn.

Har du en till övers så lånar jag den gärna.

Men bah!

Jaja, då har man pratat med honom. Kan inte säga att det gav nått resultat, snarare så bekräftade han allt man någonsin tyckt och tänkt om honom. Men men...

Såg en padda oxå, ful var den, trodde först den var död när vi gick tebax men dom är tydligen bara väldigt tålamodiga eller uttråkade. Satt på precis samma plats i precis samma position när vi passerade igen efter 2 timmar. Får hoppas man slipper dom i Göteborg, här är lite dumt område som är så havsnära med en massa vass och varma vikar...

Har fastnat stenhårt för Rockband. Synd bara att det kostar så förbannat mycket om man vill ha med trumsettet. USA får det för ungefär en 3:e del av vad vi betalar. Här kostar ett fullt paket med alla instrument och spelet ungefär 1500:-. I USA kostar det bara 600 för allt. Förstår inte riktigt det... känns mest löjligt att vi skall ha det dyrare då the allmighty america är världens största kapitalister. Go figure...

Ska kolla på lägenhet på måndag, hoppas den är duglig så man kan skriva sitt namn på ett kontrakt och vara klar med det evinnerliga letandet som ändå bara skall vara i max 6 månader. Känns dumt att lägga ner för mycket energi för en sån period. Show me where to sign...

Opålitlighet...

Det är nog det jobbigaste, när någon är opålitlig. Det uppstår så mycket misstankar kring en person då just för att man inte kan lita på personen. Vore så mycket lättare om jag fick göra det jag önskar så skulle opålitligheten vara löst. Hoppas jag...

Skuldkänslor...

Hela tiden känner jag skuld. Jag vill känna mig helt övertygad om att det var snällast mot henne men på något sätt har jag skuldkänslor för att jag var delaktig i att ta hennes liv. Skarpast i minnet är hur hon låg där livlös och tittade på mig. Hela tiden ser jag dom ögonen och mår dåligt av att inte gråta. Det var ju Tyra, vår lilla bäbis, vår älsklingskise. Jag känner att jag är skyldig henne att sörja då ingen frågade henne vad hon ville även om ingen kunde. Tankarna far runt i huvudet i ett kaos som även för mig är för mycket att hantera. Hennes ögon ser på mig, dom ser bedjande på mig och gråter. Som om hon ville säga "Rädda mig, jag kan bli frisk, jag lovar!". Jag vet att det inte är något att göra när en katt drabbas av så mycket allergiska reaktioner men mina egna skuldkänslor över att hon inte finns längre tar överhanden.

Både jag och min sambo har ångest, vi vill ha tillbaka vår lilla kise men det är för sent nu. Gjort är gjort och jag kan inte annat göra än att fortsätta gråta. Jag vill inte må dåligt men jag är skyldig henne det, att alltid må dåligt för det jag gjorde. Vill bara höra henne spinna igen, se hennes nöjda kroppsspråk när man kliar henne på magen och hon bara njuter av livet. Vad jag inte vill se är hennes utslag, sår på ögat och blodfläckarna hon lämnade efter sig då hon river upp sina sår när hon kliar sig. Jag vill ha tillbaka den lilla gullungen som var frisk och inte mådde dåligt. Jag vill ha tillbaka Tyra som inte verkade gömma sig under soffan för att hon tyckte hon såg ful ut med utslagen. Jag vill bara få hålla henne och säga att hon var fin ändå. Jag vill att hon lever...

Vi såg på film med en vän. Jag skrattade några gånger under filmen och varenda gång jag hörde mig själv skratta så blev jag arg. Tyra finns inte mer och jag har kul. Fan för mig... Hon var inte bara vår katt, hon var vår bäbis, vårt barn. Jag har flera nätter stigit upp ur sängen när jag hört henne ropa på oss och låtit som den ensammaste i hela världen. Bara för att hålla henne tills hon somnar och sedan lägga ner henne försöktigt på soffan. Jag har skällt på henne när hon gör dumma saker såsom att äta på blommorna eller kissa på golvet. Jag har saknat henne och jag har stundvis inte orkat med henne. Hon var mer än ett husdjur, hon var en familjemedlem.

Det märktes på henne att hon lärt sig vad flera ord betyder. Sitt namn visste hon och även att E kallade henne för "pottsork" ibland för båda ord reagerade hon på som ord som lockade hennes uppmärksamhet. Ordet "Nej" var även det ett ord hon kunde för varesig man uttalade det med arg röst eller lugn röst så blev hon defensiv. "Mat" kunde hon allt för väl så man fick maskera det likt man gör med små barn och ordet "Godis". Behövde bara säga ordet Mat så spelade det ingen roll om hon sov, hon vaknade direkt, pep glatt åt mig och skuttade iväg mot matskålen. Hennes ordförråd innehöll fler ord men jag orkar inte mer... Mina kinder svider av alla tårar och ögonen brinner, mitt huvud är explosionsartat och jag är trött. Riktigt trött, men ser henne ändå där på filten, tittandes på mig med sina sorgsna ögon...

Älskar dig Tyra. Du kommer för alltid att vara saknad.

Tyra älsklingen.

Idag har varit en av dom värsta dagarna i mitt liv.

Våran lilla bäbis (katt) Tyra finns inte längre. Hon har länge haft problem med allergiska utslag som täcker större och större del av henne för var gång dom återkommer. Vi har inte hittat orsaken. Hennes öga var skadat och varenda gång hon fick behandling för utslagen så blossade ögat upp igen och svullnade. Den ena behandlingen efter den andra. Hon verkade frisk ett tag men så kom allting igen, nästa behandling påbörjades och hon tillfrisknade i en vecka eller två varpå hon insjuknade åter en gång.

Det var hemskt att vara hos veterinären. Tyra fick lugnande som hon alltid får, när hon var lugn så pratade vi med henne en stund innan veterinären kom in och gav henne nästa spruta så hon somnade in. Vi fick stanna så länge vi ville hos henne och kunde gå ut genom en sidodörr när vi kände att vi var redo. Aldrig har det känts så tungt att gå nånstans. Tyra låg där på bordet på en filt precis lika fin som alltid, men utan att reagera när man pussade på henne eller sa hennes namn. Där var inga sömndruckna ögon som tittade på en, där var inget nöjt spinnande. Bara tystnad. Vår lilla älskling finns inte mer. Har gråtit mer eller mindre oavbrutet i snart 4 timmar, antingen när man ser en av hennes leksaker och plockar upp den, eller när man tittar mot matskålen och den inte står där längre. Det kommer ingen sötnos och krafsar på balkongdörren när jag är ute och röker heller. Hon är borta och jag saknar henne nått otroligt.

Hoppas du har det bättre nu... du är välkommen tillbaka precis när du vill. Min dörr är alltid öppen för dig. Saknar dig Tyra.