torsdag 7 augusti 2008

Tyra älsklingen.

Idag har varit en av dom värsta dagarna i mitt liv.

Våran lilla bäbis (katt) Tyra finns inte längre. Hon har länge haft problem med allergiska utslag som täcker större och större del av henne för var gång dom återkommer. Vi har inte hittat orsaken. Hennes öga var skadat och varenda gång hon fick behandling för utslagen så blossade ögat upp igen och svullnade. Den ena behandlingen efter den andra. Hon verkade frisk ett tag men så kom allting igen, nästa behandling påbörjades och hon tillfrisknade i en vecka eller två varpå hon insjuknade åter en gång.

Det var hemskt att vara hos veterinären. Tyra fick lugnande som hon alltid får, när hon var lugn så pratade vi med henne en stund innan veterinären kom in och gav henne nästa spruta så hon somnade in. Vi fick stanna så länge vi ville hos henne och kunde gå ut genom en sidodörr när vi kände att vi var redo. Aldrig har det känts så tungt att gå nånstans. Tyra låg där på bordet på en filt precis lika fin som alltid, men utan att reagera när man pussade på henne eller sa hennes namn. Där var inga sömndruckna ögon som tittade på en, där var inget nöjt spinnande. Bara tystnad. Vår lilla älskling finns inte mer. Har gråtit mer eller mindre oavbrutet i snart 4 timmar, antingen när man ser en av hennes leksaker och plockar upp den, eller när man tittar mot matskålen och den inte står där längre. Det kommer ingen sötnos och krafsar på balkongdörren när jag är ute och röker heller. Hon är borta och jag saknar henne nått otroligt.

Hoppas du har det bättre nu... du är välkommen tillbaka precis när du vill. Min dörr är alltid öppen för dig. Saknar dig Tyra.

3 kommentarer:

Elin sa...

Saknar med vår Tyra. Tomt utan henne...

Frida sa...

=o(
Tungt och jobbigt... men nu har hon fått slippa sina utslag och sitt onda och jobbiga... hon vet hur mycket ni älskade henne och allt bra ni gjort för henne (även detta var bra även om det inte känns så...)//Frida

Anonym sa...

Vad fint skrivet. Jag förstår er sorg och är så ledsen själv. Men mest över att jag inte kan lindra er sorg. Det är ett tungt ansvar att ha djur och att vara så starkt så man orkar ta dessa hemska beslut, när de behövs.
Men hon finns i den gröna katthimlen har jag läst. http://ejmis.blogg.se/2008/august/till-de-evigt-grona-angarna.html
Kramar till er båda