På tal om apelsin...

Skulle skriva sms till lälsklingen. Hade tidigare skrivit "Skall äta barbariskt idag." då jag skulle äta revben och tänkte greppa en tallrik och hushållspappret och bara hugga in med fingrar och tänder. Blir godare så på nått sätt.

Senare så kände jag mig trött och tänkte inleda ett sms med "På tal om apelsin." mest för att det inte hade nånting alls med saken att göra. Då får jag veta att ordet "Apelsin" inte fanns i min T9 ordlista. Den har med ordet Barbariskt, men inte apelsin.

För övrigt. Testa er ordlista genom att trycka på siffrorna "3 8 2 2 3 5 3 4 8 8 2" så får ni se ett annat, för mig helt okänt ord, som sätter igång min fantasi. Att det finns med i ordlistan kan ju få en att fundera ännu mer över varför Apelsin inte gör det.

OBS: Känsliga personer varnas för att prova ovanstående.

Fri vilja, en illusion...

Det hemskaste jag varit med om har hänt. Min fria vilja blev tagen ifrån mig... Dom ansåg att dom hade anledning till det, jag höll inte med.

Jag fick ett "val". Antingen följde jag med frivilligt, eller så släpade dom in mig. "Du får välja, men du har bara 1 val och jag har redan bestämt det åt dig." Jotack. Fri vilja heter det. Jag anser att fri vilja skall vara oändlig. Att ta den fria viljan ifrån någon är inget annat än en mental våldtäkt. Kommer aldrig att höra av mig till akutpsyk igen och skulle nån annan göra det åt mig så ser dom mig aldrig mer. Känner mig kränkt och smutsig. Fy fan...

Ville jag inte skada mig själv innan så ville jag det defenitivt när man stod där i sin cell med galler för alla fönster och blev dirigerad till en säng man skulle sova i medans nån kille med ficklampa gick förbi var 15:e minut och lyste på en. Går ju fan inte att sova då. Ville bara hem till min egen säng, jag var jättetrött och ville bara få lägga mig i min säng och sova men det gick inte för sig för en psykiatrier som knappt pratade svenska och förstod en fjärdedel av vad jag försökte berätta hade bestämt att jag inte fick behålla min fria vilja längre.

Fan för det... Fan för det... Aldrig mer...

PIVA...

Där har jag hamnat igen nu. Trodde aldrig mer jag skulle dit, nu är det uppåt som gäller.

Aim for the stars, reach the clouds!

Riktigt så blev det inte. Satt där mitt i natten och pratade med en söt psykolog som var den bästa jag talat med hittils. Hon var helt suverän på att läsa mig. Satt och pratade i nära på 3 timmar medans jag fick piller som skulle hjälpa mig dra ner ångesten. Knäckte en knoge av att jag flätade mina fingrar av oro och ångest. Den var inte riktigt läkt sedan jag drog den i väggen och det blev inte bättre nu. gör ont när jag försöker hålla i en kopp eller lyfta kannan med den handen. Är knappt så jag kan skriva på tangensbordet ens utan att den smärtar.

Under dom 3 timmarna jag satt med henne så pratade vi om väldigt mycket. Det aktuella problemet, vad jag kunde göra åt det, och vad jag kunde göra för att må bättre. Så nu vet jag vad jag kan göra för att må bättre och känner mig nästan helt redo att ta det klivet. Men samtidigt vill jag inte må bättre, låter lite sjukt men så är det. Vill inte må bättre utan vill bara sitta här i en tom lägenhet utan TV, soffa eller bokhyllor som jag hjälpte till att få härifrån medans hon sitter hos... hos.... nej jag kan inte säga nått positivt om den. Men där är hon iaf. Hon borde ha vart här då det är hennes flytt men jaja... man kan inte göra det rätta varje gång. Antar jag.

Nu skall jag återgå till att stirra i väggen ett tag.... fyller kanske på med mer senare.

Sjukt dyrt...

Priset vi betalar för kärlek, är det ett rimligt pris? Det är som en avbetalning med hög ränta. Ju längre tid det går desto högre blir priset. Ju starkare kärlek, desto högre är utgångspriset. Jag har slut på pengar...

Sen natt, starka känslor...

Det pågår mycket i mitt huvud som vanligt. Just nu ännumer.

"Du vet att jag älskar dig."

Men varför är det så svårt att vara med mig då?

Jag har min egen teori. Det handlar om en tredje part.

Han är hennes "bästa vän". En "vän" som inte är annat än manipulativ och elak mot henne. Hon ser inte detta. Han trädde in i hennes liv, sade en sak till mig och en helt annan till henne. Han mår dåligt och är ensam, mycket på grund av att han är en person som är svår att tycka om då han inte bryr sig om nått än sig själv. Han har gång på gång provocerat mig på ett eller annat sätt för att jag skall tycka illa om honom. Idag tappade jag besinningen och ringde honom och förklarade att han är död och ett äckligt svin. Han hade skrattat åt detta och sagt till henne "Deja Vu". Konstigt? Nej inte alls, hon hade nått bra och han blev avundsjuk, då förlitar han sig på att hon värderar honom högt som vän och börjar se till att hennes partner hatar honom och förväntar sig kallt att hon väljer honom, för vänner ger man inte upp utan vidare ju. Han mår dåligt och då tillåter han inte att hon mår bra, hon skall vara ledsen och villig att gå till sängs med honom annars är det nått fel på världen. Så är det konstigt att folk vill ta livet av honom när han aktivt provocerar dom till den punkten?

Jag tänker inte låta detta ske. Jag älskar henne och tänker inte ge upp. Jag har berättat allt han gör och hon blir både ledsen och sårad av hur han uppför sig. Jag hoppas bara att hon skall kunna se just vad han gör och inse att han inte är en vän, han är en sorglig person som är beroende av henne och gör allt han kan för att hon skall må precis lika dåligt som honom och fortfarande vilja prata med honom. Motbjudande.

Det kanske aldrig blir vi två igen men det skiter jag i just nu för hennes välmående är viktigare i detta fallet. Jag har sett hur han aktivt håller igång 2 olika historier, en för henne och en för mig. Den för henne så att han verkar snäll och oskyldig och den för mig där han är jävulen själv och gör sitt bästa för att jag skall hata honom. Nu är det ju så att jag vet mer om honom än han förmodligen vill, det är inte långt ifrån att jag laddar med denna ammunition och skjuter tillbaka. Han måste ställas inför vad han gör och sluta med det om han inte vill bli en elak, sorglig pojke på 70 år som fortfarande inte lärt sig vad kärlek är. Omtanke för honom? Nej, för henne. Han sårar henne gång på gång och det måste upphöra.

Hoppas bara jag inte agerar för sent...

Testade mig...

Fick reda på vilken relationstyp jag är. Det stämde rätt väl.

* ”Perfekta” pojk-/flickvännen, Relationer som rinner ut i sanden, Expert på att få andra att må bra, Uppassade till den gräns att partnern blir uttråkad, Blir kär i människor som inte är kära i dig trots att relationen inledningsvis varit kärleksfull och tillgiven.


Måste bryta det mönstret. Men hur? Skall jag sluta försöka få min partner som jag älskar att må bra? skall jag passa upp henne mindre? Jag tycker inte jag gör det så mycket. Blir kär i människor som inte är kära i dig... inte mycket jag kan göra åt det tyvärr. Verkar hon kär i mig så är det vad jag har att gå på. Relationer som rinner ut i sanden... jo tack. Varenda en...

Nu vet jag lite mer hur jag är iaf. Fortfarande ingen aning om vilken modifiering som behövs dock. Tips?

Jag önskar...

Jag önskar att alla kunde sluta ha så höga tankar om mig som dom har. Jag förväntas att vara den duktiga som kan hantera allt som slängs mot honom. Det är elakt av er. När skall jag få släppa taget och verkligen må skit och begära att den som uppför sig illa mot mig slutar? Aldrig verkar det som. Jag förväntas att kunna hantera det och komma över det för jag är bättre än så. Jag är god, fin och perfekt.

Jag vill inte vara det... jag vill få utbrott, jag vill få avsky, jag vill få vältra mig i mörka tankar precis som alla andra. Men nej... Du är bättre än så, du klarar dethär...

Vill inte mer... Men det gör jag ju... för jag är bättre än så...

KÄFTEN!!!!

Kärlek...

Här är en mugg jag har fått av E.
I den står följande text.

"Jag känner mig trygg och säker omkring dig.
Efter allt vi upplevt tillsammans vet jag hur mycket du älskar mig.
Den värmen är något som jag vill ge till dig.
Du är ju den person som betyder mest för mig i mitt liv.
En sak är säker och det här lovar jag nu.
Du kommer aldrig att lämna mitt hjärta."

Saknar dig älskling... Förlåt för allt.

Rädsla...

Jag kan vara själv i mitt hem...

Jag vill bara inte vara ensam...