Det hemskaste jag varit med om har hänt. Min fria vilja blev tagen ifrån mig... Dom ansåg att dom hade anledning till det, jag höll inte med.
Jag fick ett "val". Antingen följde jag med frivilligt, eller så släpade dom in mig. "Du får välja, men du har bara 1 val och jag har redan bestämt det åt dig." Jotack. Fri vilja heter det. Jag anser att fri vilja skall vara oändlig. Att ta den fria viljan ifrån någon är inget annat än en mental våldtäkt. Kommer aldrig att höra av mig till akutpsyk igen och skulle nån annan göra det åt mig så ser dom mig aldrig mer. Känner mig kränkt och smutsig. Fy fan...
Ville jag inte skada mig själv innan så ville jag det defenitivt när man stod där i sin cell med galler för alla fönster och blev dirigerad till en säng man skulle sova i medans nån kille med ficklampa gick förbi var 15:e minut och lyste på en. Går ju fan inte att sova då. Ville bara hem till min egen säng, jag var jättetrött och ville bara få lägga mig i min säng och sova men det gick inte för sig för en psykiatrier som knappt pratade svenska och förstod en fjärdedel av vad jag försökte berätta hade bestämt att jag inte fick behålla min fria vilja längre.
Fan för det... Fan för det... Aldrig mer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag vet och förstår dig eftersom jag var där.
Det var det värsta jag upplevt!
Älskar dig!
Bestialiskt. Man blir idiotförklarad, nedvärderat och stampad på, sedan ska man resa sig och låtsas som att livet är det bästa som finns, så man får återgå till något som känns som ett liv, istället för att trampas sönder totalt. Det är ganska svårt... Sköt om dig!
Skicka en kommentar