Sen natt... Igen.

Sitter här med musik i öronen, ett spel framför ögonen och en mycket kär vän på andra skärmen. Hade mördat för en öl eller tre just nu.

Natten känns särdeles mörk just nu. Inte för att det är -14 ute och is överallt, det hör årstiden till nån vecka till. Det är mycket som pågår i huvudet just nu, många tankar som flyger runt och ingen vill riktigt få fotfäste så jag får grepp om den länge nog att bearbeta den och göra nått förståeligt av den.

Lite som den där skuggan som passerar i ögonvrån, den påminner om nått du känner så väl men försvinner när du skiftar fokus åt dess håll så du aldrig kan identifiera den helt. Många skuggor blir det.
Livet i Karlskrona ligger bakom mig, jag saknar det nått enormt. Trivs inte alls här i Tanumshede. Stället är för litet, för långt från allt kul, för långt från mina vänner som jag inte klarar mig utan. Jag behöver er. En förståndig röst när jag själv saknar vett och sans. En varm kopp kaffe när jag känner mig kall inombords. Ett glatt äkta leende som gör mitt falska till verklighet. Jag skiter i att jag levde på socialbidrag större delen av tiden när jag bodde där. Det är inte pengarna jag bryr mig om. Det är människorna. Här handlar allt om pengar. Jag är inte sån, har jag dåligt med pengar så accepterar jag det och arbetar från dom förutsättningarna med lite klagomål vid sidan av över hur fattig jag är. Mina vänner är förmodligen vana vid detta laget att jag är killen utan cash, han som gnager i sig resterna av pizzan eftersom han inte hade råd att köpa en egen. Jag skäms inte för det, jag skäms knappt för nått. Det är sån jag är, mina vänner har accepterat det och tar mig för den jag är. Jag älskar er!
I Karlskrona finns min mamma. En person jag inte förstår hur jag någonsin ska klara mig utan. Hon har gjort så mycket för mig att jag aldrig någonsin kan visa nog med tacksamhet. Jag älskar dig mamma!
Uppe i Nynäshamn sitter en nära vän till mig och mår dåligt. Jag blir uppriktigt arg för att jag inte kan vara där i person och visa mitt stöd. Älskar dig broder!

Här i Tanumshede finns min sambo och min underbara dotter. Ytterligare 2 jag älskar. Jag kan inte lämna dom, kan inte flytta ifrån dom. Då skulle jag gå sönder. Dessvärre innebär det att jag aldrig flyttar härifrån. Så vad gör man?

Jo det ska jag berätta.

man sitter här med musik i öronen, ett spel framför ögonen och en mycket kär vän på andra skärmen. Hade mördat för en öl eller tre just nu...

LAGOM...

...eller inte. Nu som först kommer trötthet som tillåter mig att kanske glida iväg in i sömnens land. Vad händer då? Jo jag inser att om jag tar en dusch så blir nog klockan rätt lagom att stiga upp. Värdelöst. Skoltrött... blir inga vidarestudier på dethär. Efter senaste ändringarna i antagningarna på folkhögskolebetyg så är mina chanser minimala ändå. ungefär 1 av 40 elever i en klass är "folkhögskolekvoten". Skitkul... kunde lagt mina studieskulder på annat håll då. Puben exempelvis hade vart trevligt. Vad jag inte hade gett för ett gäng alkoholhaltiga drycker just nu. Usch. Vill ha tillbaka orken och kämparglöden. Tappade den för ett tag sen och det håller inte utan :(

*Gäsp*

Dear god vad jag är seg... Det händer för lite i skolan för att motivera mig. Oftast känner jag bara för att somna på majoriteten av lektionerna. Framför allt Svenskan som jag redan är klar med men får läsa ändå. Ser inte fram emot alla jävla recensioner. Sedan har vi ju dom samhällsorienterade lektionerna med en lärare som är lagom slö.

Det behövs ett högre tempo med viktigare saker annars kommer jag snart inte kunna hålla mig vaken på lektionerna. Har i af en hög spel att sysselsätta mig med om dagarna när inte älsklingen är här så tiden går framåt i skaplig takt. Borde vara klart med skolan snart, en termin kvar så slipper jag det för alltid sedan. Då är det klart med gymnasieskiten som jag borde tagit tag i för en herrans massa år sedan.

Bättre sent än aldrig? Det är tid att lämna staden snart i af och testa hur det är längre norrut. Får hoppas det blir trivsamt och att man får ett jobb där och lär känna lite nytt folk så man slipper sitta ensam så mycket när älsklingen är på jobbet. Har ju alltid min trogna dator och 360 ifall det skulle bli för mycket dö tid. Behöver en HD tv bara på nånstans över 40" och ett vettigt ljudsystem :p Jobb var det ja... så vi har råd till sånt. Resor är redan planerade till lite varstans. Känns som att livet håller på att börja, at last.

Kram på er allez.

Oh, kul...

Halloweensynth här i stan. Ska bli kul, var länge sen man såg nått bra band spela. Får hoppas det går vägen så inget sätter käppar i hjulen :)

Slår hårt i mitt bröst...

Det slår hårt, klämtar allt det kan... hjärtat mitt går på högvarv. Längtar, önskar, hoppas, väntar... Tiden måste röra sig snabbare. Nästa sommar kan inte komma snabbt nog. Då är skolan över, då är väntan förbi. Då packar jag mitt och lämnar denna stad. Jag vill till henne. Jag saknar henne. Jag gav mig ut för att finna mig själv, jag fann vad jag sökte, och mer därtill. Karlskrona går ingenstans, kanske återvänder jag men jag tror inte det. Vill bara plugga klart så att jag inte har det bandet som tvingar mig att vara här varje vecka. Förhoppningsvis går tiden snabbare än den gjort hittils, och saktare när jag väl når dit. Jag skulle aldrig bli kär igen... Det blev jag. Längtar... Kom till mig!

It flutters...

Nästa måndag. Veckan kan inte gå snabbt nog. *vrida fram kalendern och hoppas det funkar*

Låter bilden tala för sig själv.