Sen natt... Igen.

Sitter här med musik i öronen, ett spel framför ögonen och en mycket kär vän på andra skärmen. Hade mördat för en öl eller tre just nu.

Natten känns särdeles mörk just nu. Inte för att det är -14 ute och is överallt, det hör årstiden till nån vecka till. Det är mycket som pågår i huvudet just nu, många tankar som flyger runt och ingen vill riktigt få fotfäste så jag får grepp om den länge nog att bearbeta den och göra nått förståeligt av den.

Lite som den där skuggan som passerar i ögonvrån, den påminner om nått du känner så väl men försvinner när du skiftar fokus åt dess håll så du aldrig kan identifiera den helt. Många skuggor blir det.
Livet i Karlskrona ligger bakom mig, jag saknar det nått enormt. Trivs inte alls här i Tanumshede. Stället är för litet, för långt från allt kul, för långt från mina vänner som jag inte klarar mig utan. Jag behöver er. En förståndig röst när jag själv saknar vett och sans. En varm kopp kaffe när jag känner mig kall inombords. Ett glatt äkta leende som gör mitt falska till verklighet. Jag skiter i att jag levde på socialbidrag större delen av tiden när jag bodde där. Det är inte pengarna jag bryr mig om. Det är människorna. Här handlar allt om pengar. Jag är inte sån, har jag dåligt med pengar så accepterar jag det och arbetar från dom förutsättningarna med lite klagomål vid sidan av över hur fattig jag är. Mina vänner är förmodligen vana vid detta laget att jag är killen utan cash, han som gnager i sig resterna av pizzan eftersom han inte hade råd att köpa en egen. Jag skäms inte för det, jag skäms knappt för nått. Det är sån jag är, mina vänner har accepterat det och tar mig för den jag är. Jag älskar er!
I Karlskrona finns min mamma. En person jag inte förstår hur jag någonsin ska klara mig utan. Hon har gjort så mycket för mig att jag aldrig någonsin kan visa nog med tacksamhet. Jag älskar dig mamma!
Uppe i Nynäshamn sitter en nära vän till mig och mår dåligt. Jag blir uppriktigt arg för att jag inte kan vara där i person och visa mitt stöd. Älskar dig broder!

Här i Tanumshede finns min sambo och min underbara dotter. Ytterligare 2 jag älskar. Jag kan inte lämna dom, kan inte flytta ifrån dom. Då skulle jag gå sönder. Dessvärre innebär det att jag aldrig flyttar härifrån. Så vad gör man?

Jo det ska jag berätta.

man sitter här med musik i öronen, ett spel framför ögonen och en mycket kär vän på andra skärmen. Hade mördat för en öl eller tre just nu...