måndag 1 juni 2009

Behov...

Jag behöver någon. Nu. Just gått och pratat med min bror om hur han mår, hur jag mår. Vi sitter i samma sits. Vi mår inte bra som det är just nu och saker behöver ändras. Fan vet hur man skall åstadkomma den ändringen bara. Jag fick ta mycket skit i mitt förhållande och när det började krypa innanför skinnet på mig så jag tappade kontrollen så sade min sambo till mig att "bara strunta i det". Tror aldrig hon insåg, om hon ens försökte, vad han gjorde mot mig. Skulle velat sätta henne i samma sits och se hur hon reagerade så hon förstod just vad som hände och vad som gjordes mot mig. Hon valde att lämna mig för att jag inte tyckte om hennes vän som ständigt mordhotade mig och berättade hur mycket sex han skulle ha och hade med henne såfort dom träffades. Hon valde bort mig för jag blev jobbig då jag mådde dåligt av att ständigt höra det. Tack Elin. Du bevisade verkligen att det du sade. "Du är värd så mycket mer för mig än han är". Bullshit. Idag vet jag inte ens om jag nånsin skulle tro på nån om dom säger att dom älskar mig. Har träffat folk över nätet, dom bor över hela jordgloben. Jag lär känna dom, trivs med att prata med dom både på telefon och via datorn. Dom säger att dom älskar mig, jag bara fnyser när jag läser det. Jag tror dom inte. Tror inte jag kan tro på det längre.

Mitt humör har svängt. Jag har lätt för att hata och tycka illa om folk och saker. Jag vill slåss och jag gör det med jämna mellanrum. Jag letar efter folk som skulle ta illa upp av att jag går förbi och öppnar dom munnen och säger nått så hoppar jag på dom. Jag mår inte bra av att slåss men det är skönt. Jag tycker om att vara destruktiv och dela ut skada. Det är så mycket fel på mig så jag vet inte ens var jag ska börja. Har återknutit gamla kontakter som kan hjälpa mig på olika sätt och vis. Snart ska jag väl vara reparerad, eller utsuddad. Vilket som passar mig. Fängelse ser jag inte på som nått hemskt längre, det vore tvärt om skönt. Sitta 6 år som är vårt "max straff" på sätt och vis. Visa att jag vill bättra mig och plugga i 6 år. Jag kan leva med att arbetsmarknaden tittar snett på mig för att jag suttit inne. Då har jag iaf min utbildning och just nu är det viktigast för mig. Så jag slipper vara värdelös. Ett monster vet jag att jag är och det är bara att acceptera det och arbeta utifrån dom förutsättningarna. Ska ringa en gammal bekant nu och se hur det går. Tur man sparar på gamla nummer, ännu mer tur att dom fortfarande går till samma person.

Tack för mig. Tills nästa gång.

3 kommentarer:

Elin sa...

Nu gör du så igen, som så många gånger förr. Jag gjorde inte slut med dig för att du inte gillade min vän, det är ingen anledning till att göra slut på ett förhållande, tack för att du tror det om mig. Jag gjorde slut för att jag mådde dåligt och inte visste något annat sätt att pröva att må bättre. Det va anledningen, den anledning jag har förklarat för dig många gånger tidigare, den enda anledning du kommer att få, för att det helt enkelt är så att det är den anledningen som finns. Släpp detta nu, sluta älta det och strunta i dina gamla kontakter, du kommer bara att må sämre av att ta upp dom igen. byt nummer istället, även om du inte borde behöva göra det. Det är det som kommer att fungera bäst. Och tro inte att jag inte tänker på om det kunde slutat på något annat sätt, för det gör jag, varje dag. Men snälla sluta upp med att säga saker om mig som inte är sanna! /Elin

Tomas sa...

Du har -aldrig- gett mig en anledning förut. "Jag vet inte" är det svar jag fått otaliga gånger. Eller "Det funkar inte så". Släppa detta... Jo du. Det är ju så att jag håller kvar vid det för att jag vill. Du är den enda jag älskar, den enda jag nånsin kommer att älska. Den dag jag tar mitt sista andetag, så är det dig jag älskar. När den dagen än kommer. Jag har sagt det förut och säger det igen. Utan dig längtar jag efter den dagen. Du får ta det som du vill. Jag vet att jag inte kan hindra dig från att tolka det på värsta möjliga sätt. Men faktum kvarstår. Jag kan inte, hur mycket jag än försöker, komma på nånting alls, som är värt att leva för utan dig.

Jenny sa...

Man blir bitter och neggo, ja till och med ilsk och destruktiv av sorg, ensamhet och dåligt mående. För att dra en liten parallell till barnspykologi så brukar de bråkigaste barnen vara de med mest förtvivlan och problem hemma. Inte för att du är barn, utan för att det är så vi människor fungerar. Vissa kan häva sig ur det, vissa gräver ned sig, vissa låter ilskan ta över livet.
Som främmande utomstående kan jag förstås inte förstå varför du hellre väljer kåken än livet, men livet är å andra sidan inte alltid fritt för oss som är "vanliga" heller. Jag fortsätter titta in här då och då och hoppas att du en dag kan hitta något slags ljus. KRAM!