Igelkottar på spåret...

Förra veckan gjorde jag en god gärning. Jag räddade 2 igelkottar. Dom hade lyckats irra sig in mellan tågrälsen och låg och kurade mot den. Hade ett tåg kommit hade dom små stackarna i bästa fall blivit skadade. Virade min jacka runt händerna och lyfte ut dom från spåren. Igelkottar är små söta djur, gruffar och har sig. Till skillnad från igelkotten jag träffade för 2 veckor sedan så morrade dessa inte, dom var tysta och lät sig lyftas till rätt sida utan allt för mycket tjurande. Får hoppas dom inte trillade dit igen, den ena sprang iväg från rälsen, den andra sprang mot rälsen. Nåväl, jag försökte iaf...

Sitter här med ont i magen. Känner oro och rastlöshet. Vill åka och hälsa på nån men ingen har tid. Vill lägga mig på soffan eller i sängen och mysa med nån men ingen finns. Lägenheten känns lite som en kista med vardagens bekvämligheter. Vill träffa vänner, vill prata skit, dricka kaffe, spela och bara vara allmänt dum i huvudet så som man kan vara i goda vänners sällskap. Mest av allt vill jag känna en annan människas kroppsvärme mot min. 2 kroppar nära varandra, avslappnade, mysande, smekande. Hatar detta livet och jag vet verkligen vad hat är. Får fortfarande dom jävla messen på mobilen. Vägrar byta nummer för det är inte jag som ska ändra mig för att det skall upphöra. Det är trakasserierna som ska upphöra. Polisen gör inget så jag tänker inte ens försöka. Jag har däremot tagit saken i egna händer. Mer detaljer om det bjuds inte men jag misstänker att min telefon snart tystnar helt då trakasserierna är vad jag får som daglig kommunikation. Är knappt nån annan som hör av sig så när det ljuder ett "uh-oh!" från telefonen så är det 8 av 10 gånger ytterligare ett mess som påpekar det ena eller andra och påminner mig om just hur mycket hat kan brinna inombords och väcka impulser och känslor som en "normal" människa inte ska känna.

Ska dra på mig hörlurarna nu och bättra på min tinitus för att tysta rösterna i huvudet som berättar för mig hur skönt det skulle vara att se livet i varelsens ögon slockna när mina händer kramar om dess hals. Jag behöver hjälp... men ingen vill ge den hjälp jag behöver. Kanske skulle dra några spikar i ytterdörren och göra illusionen av en kista verklig...