Det är dagens fråga. Varför?
Varför lever jag?
Varför finns jag?
Varför försöker jag?
Varför ger jag inte bara upp när allting är menlöst ändå?
Varför lever jag, ingen aning. Jag kan seriöst inte svara på den frågan. Jag bara gör det men har ingen aning om jag hoppas på en ljusare framtid eller om jag bara tycker om att plåga mig själv. Det sista alternativet låter mest troligt då det är ungefär vad jag anser att jag förtjänar.
Varför finns jag, synonymt med ovanstående fråga men ser ändå viss skillnad på att finnas och på att leva. Jag finns för att jag inte lever. Jag finns bara. Menlöst så det förslår.
Varför försöker jag? Det gör jag inte... längre.
Varför ger jag inte bara upp? Jo det är jag på god väg att göra. Helt och hållet nu. Jag kommer inte att hitta någon ny att dela mitt liv med, har ärr på armar, ben och bröstkorg. Inte direkt nån attraktiv syn och känner jag mig själv rätt kommer det att bli fler, kanske på fler ställen.
Detta skulle egentligen vara en glädjens dag då en av mina bästa vänner blir pappa idag, antar jag iaf då dom försvann till förlossningen vid halv 7 i morse och inte hörts till sedan dess. I vanlig anda sitter jag inte här och gläds åt hans framgång även om jag borde. Jag sitter och är avundsjuk och mår dåligt. Har alltid sett upp till honom. Oavsett vad livet slängt för motgångar på honom har han stått rak i ryggen och slagits för allt vad han är värd och segrat över alla förväntningar och lite till. Jag å andra sidan åker på så mycket stryk att jag känner mig skadad bortom all läkeförmåga av de motgångar jag haft. Skitliv... ger det väl en vecka till iaf så detdär ljuset alla pratar om får fan skynda sig nu. Även om någon annan lovar att det kommer så orkar man inte vänta hur jävla länge som helst och hur vet jag att ljuset inte slocknar denna gången OCKSÅ. Ett bestående ljus i mitt liv. bah... lögner. Jag har slutat tro på det precis som jag inte tror på varken gud, tomten eller att det finns någon som kan älska mig. Släng nu inte nån jävla kommentar om att du är min vän och älskar mig eller min familj och älskar mig... det är inte det jag pratar om och känner du mig borde du fan fatta det.
Dagens låt: Marilyn Manson - Irresponsible hate anthem
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar