En hjärna i kaos.

Sen natt... Igen.

2012-02-04T02:24:00.002+01:00

Sitter här med musik i öronen, ett spel framför ögonen och en mycket kär vän på andra skärmen. Hade mördat för en öl eller tre just nu.

Natten känns särdeles mörk just nu. Inte för att det är -14 ute och is överallt, det hör årstiden till nån vecka till. Det är mycket som pågår i huvudet just nu, många tankar som flyger runt och ingen vill riktigt få fotfäste så jag får grepp om den länge nog att bearbeta den och göra nått förståeligt av den.

Lite som den där skuggan som passerar i ögonvrån, den påminner om nått du känner så väl men försvinner när du skiftar fokus åt dess håll så du aldrig kan identifiera den helt. Många skuggor blir det.
Livet i Karlskrona ligger bakom mig, jag saknar det nått enormt. Trivs inte alls här i Tanumshede. Stället är för litet, för långt från allt kul, för långt från mina vänner som jag inte klarar mig utan. Jag behöver er. En förståndig röst när jag själv saknar vett och sans. En varm kopp kaffe när jag känner mig kall inombords. Ett glatt äkta leende som gör mitt falska till verklighet. Jag skiter i att jag levde på socialbidrag större delen av tiden när jag bodde där. Det är inte pengarna jag bryr mig om. Det är människorna. Här handlar allt om pengar. Jag är inte sån, har jag dåligt med pengar så accepterar jag det och arbetar från dom förutsättningarna med lite klagomål vid sidan av över hur fattig jag är. Mina vänner är förmodligen vana vid detta laget att jag är killen utan cash, han som gnager i sig resterna av pizzan eftersom han inte hade råd att köpa en egen. Jag skäms inte för det, jag skäms knappt för nått. Det är sån jag är, mina vänner har accepterat det och tar mig för den jag är. Jag älskar er!
I Karlskrona finns min mamma. En person jag inte förstår hur jag någonsin ska klara mig utan. Hon har gjort så mycket för mig att jag aldrig någonsin kan visa nog med tacksamhet. Jag älskar dig mamma!
Uppe i Nynäshamn sitter en nära vän till mig och mår dåligt. Jag blir uppriktigt arg för att jag inte kan vara där i person och visa mitt stöd. Älskar dig broder!

Här i Tanumshede finns min sambo och min underbara dotter. Ytterligare 2 jag älskar. Jag kan inte lämna dom, kan inte flytta ifrån dom. Då skulle jag gå sönder. Dessvärre innebär det att jag aldrig flyttar härifrån. Så vad gör man?

Jo det ska jag berätta.

man sitter här med musik i öronen, ett spel framför ögonen och en mycket kär vän på andra skärmen. Hade mördat för en öl eller tre just nu...

LAGOM...

2009-12-07T04:39:00.002+01:00

...eller inte. Nu som först kommer trötthet som tillåter mig att kanske glida iväg in i sömnens land. Vad händer då? Jo jag inser att om jag tar en dusch så blir nog klockan rätt lagom att stiga upp. Värdelöst. Skoltrött... blir inga vidarestudier på dethär. Efter senaste ändringarna i antagningarna på folkhögskolebetyg så är mina chanser minimala ändå. ungefär 1 av 40 elever i en klass är "folkhögskolekvoten". Skitkul... kunde lagt mina studieskulder på annat håll då. Puben exempelvis hade vart trevligt. Vad jag inte hade gett för ett gäng alkoholhaltiga drycker just nu. Usch. Vill ha tillbaka orken och kämparglöden. Tappade den för ett tag sen och det håller inte utan :(

Gäsp

2009-11-09T16:55:00.002+01:00

Dear god vad jag är seg... Det händer för lite i skolan för att motivera mig. Oftast känner jag bara för att somna på majoriteten av lektionerna. Framför allt Svenskan som jag redan är klar med men får läsa ändå. Ser inte fram emot alla jävla recensioner. Sedan har vi ju dom samhällsorienterade lektionerna med en lärare som är lagom slö.

Det behövs ett högre tempo med viktigare saker annars kommer jag snart inte kunna hålla mig vaken på lektionerna. Har i af en hög spel att sysselsätta mig med om dagarna när inte älsklingen är här så tiden går framåt i skaplig takt. Borde vara klart med skolan snart, en termin kvar så slipper jag det för alltid sedan. Då är det klart med gymnasieskiten som jag borde tagit tag i för en herrans massa år sedan.

Bättre sent än aldrig? Det är tid att lämna staden snart i af och testa hur det är längre norrut. Får hoppas det blir trivsamt och att man får ett jobb där och lär känna lite nytt folk så man slipper sitta ensam så mycket när älsklingen är på jobbet. Har ju alltid min trogna dator och 360 ifall det skulle bli för mycket dö tid. Behöver en HD tv bara på nånstans över 40" och ett vettigt ljudsystem :p Jobb var det ja... så vi har råd till sånt. Resor är redan planerade till lite varstans. Känns som att livet håller på att börja, at last.

Kram på er allez.

Oh, kul...

2009-09-21T18:25:00.000+02:00

Halloweensynth här i stan. Ska bli kul, var länge sen man såg nått bra band spela. Får hoppas det går vägen så inget sätter käppar i hjulen :)

Slår hårt i mitt bröst...

2009-09-15T01:55:00.002+02:00

Det slår hårt, klämtar allt det kan... hjärtat mitt går på högvarv. Längtar, önskar, hoppas, väntar... Tiden måste röra sig snabbare. Nästa sommar kan inte komma snabbt nog. Då är skolan över, då är väntan förbi. Då packar jag mitt och lämnar denna stad. Jag vill till henne. Jag saknar henne. Jag gav mig ut för att finna mig själv, jag fann vad jag sökte, och mer därtill. Karlskrona går ingenstans, kanske återvänder jag men jag tror inte det. Vill bara plugga klart så att jag inte har det bandet som tvingar mig att vara här varje vecka. Förhoppningsvis går tiden snabbare än den gjort hittils, och saktare när jag väl når dit. Jag skulle aldrig bli kär igen... Det blev jag. Längtar... Kom till mig!

It flutters...

2009-08-23T15:46:00.002+02:00

Nästa måndag. Veckan kan inte gå snabbt nog. *vrida fram kalendern och hoppas det funkar*

Låter bilden tala för sig själv.

2009-08-02T05:38:00.000+02:00

Had enough...

2009-07-28T22:30:00.001+02:00

You had to have it all, well have you had enough ?
You greedy little bastard, you will get what you deserve
When all is said and done, I will be the one
To leave you in your misery and hate what you've become

- Breaking Benjamin

Onykter igen...

2009-07-26T05:13:00.003+02:00

Det känns bra måste jag säga. Trots att min granne fick en smäll på käften av ett svartsjukt ex till min styvsyster. Blödde som fan från näsan och polisen körde honom till akuten. Exet är sedan innan känt av polisen och kommer hämtas in i morgon, uppgav namn och telenummer då jag var vittne till händelsen.

Riktig idiot. Han hade ny tjej han gick med, hon måste ha känt sig lagom omtyckt. Nåväl, ser vi honom nästa gång tar vi initiativet. Tänker inte tolerera nått sånt.

2009-06-13T03:43:00.002+02:00

Just nu snurrar min värld. Fan va soft. JAg trivs som fisken i vattnet eller dinosaurien under juraperioden. Hähä. Jag är full men litterär. Jag är så pass mycket nörd att mina fingrar funkar även när jag är full. Vad kul. Full stod under full när jag skrev det. Anyways. I'm gonna get my butt into bed although its an empty one. Perhaps next week it will be filled with a woman. En speciellt. Ingen annan är välkommen. Piraten är btw det enda stället där det finns vettigt dansgolv nu när playbar stängt. Sorg och skam. Känner mig lite EMO med min stämpel på handleden men jag kan leva med det. Har skaffat mig ett possey. Nu oxå. Snart skall mina problem röjjas ur vägen med hjälp av mina nyfunna bröder och systrar.

Fick en tryckare med tommy som sista dansen på pirren oxå. Brings back memories. haha. lätt skoj. Men jag vill inte se mitt kontoutdrag i morrn. fi fan... fi fan...

Gonatt o de då va.

Nörderi...

2009-06-07T09:52:00.003+02:00

Lok'tar Ogar!
Victory or death - it is these words that bind me to the horde. For they are the most sacred and fundamental of truths to any warrior of the horde.

I give my flesh and blood freely to the warchief. I am the instrument of my warchief's desire. I am a weapon of my warchief's command.

From this moment until the end of days I live and die - FOR THE HORDE!

Waterline...

2009-06-05T03:17:00.001+02:00

I just sit there, and let the thoughts flood and I remind myself it's all right, it's all good, it's all love... it's not though.

Behov...

2009-06-01T21:28:00.002+02:00

Jag behöver någon. Nu. Just gått och pratat med min bror om hur han mår, hur jag mår. Vi sitter i samma sits. Vi mår inte bra som det är just nu och saker behöver ändras. Fan vet hur man skall åstadkomma den ändringen bara. Jag fick ta mycket skit i mitt förhållande och när det började krypa innanför skinnet på mig så jag tappade kontrollen så sade min sambo till mig att "bara strunta i det". Tror aldrig hon insåg, om hon ens försökte, vad han gjorde mot mig. Skulle velat sätta henne i samma sits och se hur hon reagerade så hon förstod just vad som hände och vad som gjordes mot mig. Hon valde att lämna mig för att jag inte tyckte om hennes vän som ständigt mordhotade mig och berättade hur mycket sex han skulle ha och hade med henne såfort dom träffades. Hon valde bort mig för jag blev jobbig då jag mådde dåligt av att ständigt höra det. Tack Elin. Du bevisade verkligen att det du sade. "Du är värd så mycket mer för mig än han är". Bullshit. Idag vet jag inte ens om jag nånsin skulle tro på nån om dom säger att dom älskar mig. Har träffat folk över nätet, dom bor över hela jordgloben. Jag lär känna dom, trivs med att prata med dom både på telefon och via datorn. Dom säger att dom älskar mig, jag bara fnyser när jag läser det. Jag tror dom inte. Tror inte jag kan tro på det längre.

Mitt humör har svängt. Jag har lätt för att hata och tycka illa om folk och saker. Jag vill slåss och jag gör det med jämna mellanrum. Jag letar efter folk som skulle ta illa upp av att jag går förbi och öppnar dom munnen och säger nått så hoppar jag på dom. Jag mår inte bra av att slåss men det är skönt. Jag tycker om att vara destruktiv och dela ut skada. Det är så mycket fel på mig så jag vet inte ens var jag ska börja. Har återknutit gamla kontakter som kan hjälpa mig på olika sätt och vis. Snart ska jag väl vara reparerad, eller utsuddad. Vilket som passar mig. Fängelse ser jag inte på som nått hemskt längre, det vore tvärt om skönt. Sitta 6 år som är vårt "max straff" på sätt och vis. Visa att jag vill bättra mig och plugga i 6 år. Jag kan leva med att arbetsmarknaden tittar snett på mig för att jag suttit inne. Då har jag iaf min utbildning och just nu är det viktigast för mig. Så jag slipper vara värdelös. Ett monster vet jag att jag är och det är bara att acceptera det och arbeta utifrån dom förutsättningarna. Ska ringa en gammal bekant nu och se hur det går. Tur man sparar på gamla nummer, ännu mer tur att dom fortfarande går till samma person.

Tack för mig. Tills nästa gång.

Dagdrömmar...

2009-06-01T00:48:00.003+02:00

Jag borde avlivas. Fann just mig själv med att sitta och le och känna mig upprymd. Jag vad glad. Var först tveksam till vad det var som kom över mig. Det var glädje. Vad var det jag satt och dagdrömde? Det tänker jag inte berätta i detalj. Det innehöll plåga, våld, vrede, blod och till sist ett dödsfall. Hoppas kan man...

Igelkottar på spåret...

2009-05-11T16:41:00.002+02:00

Förra veckan gjorde jag en god gärning. Jag räddade 2 igelkottar. Dom hade lyckats irra sig in mellan tågrälsen och låg och kurade mot den. Hade ett tåg kommit hade dom små stackarna i bästa fall blivit skadade. Virade min jacka runt händerna och lyfte ut dom från spåren. Igelkottar är små söta djur, gruffar och har sig. Till skillnad från igelkotten jag träffade för 2 veckor sedan så morrade dessa inte, dom var tysta och lät sig lyftas till rätt sida utan allt för mycket tjurande. Får hoppas dom inte trillade dit igen, den ena sprang iväg från rälsen, den andra sprang mot rälsen. Nåväl, jag försökte iaf...

Sitter här med ont i magen. Känner oro och rastlöshet. Vill åka och hälsa på nån men ingen har tid. Vill lägga mig på soffan eller i sängen och mysa med nån men ingen finns. Lägenheten känns lite som en kista med vardagens bekvämligheter. Vill träffa vänner, vill prata skit, dricka kaffe, spela och bara vara allmänt dum i huvudet så som man kan vara i goda vänners sällskap. Mest av allt vill jag känna en annan människas kroppsvärme mot min. 2 kroppar nära varandra, avslappnade, mysande, smekande. Hatar detta livet och jag vet verkligen vad hat är. Får fortfarande dom jävla messen på mobilen. Vägrar byta nummer för det är inte jag som ska ändra mig för att det skall upphöra. Det är trakasserierna som ska upphöra. Polisen gör inget så jag tänker inte ens försöka. Jag har däremot tagit saken i egna händer. Mer detaljer om det bjuds inte men jag misstänker att min telefon snart tystnar helt då trakasserierna är vad jag får som daglig kommunikation. Är knappt nån annan som hör av sig så när det ljuder ett "uh-oh!" från telefonen så är det 8 av 10 gånger ytterligare ett mess som påpekar det ena eller andra och påminner mig om just hur mycket hat kan brinna inombords och väcka impulser och känslor som en "normal" människa inte ska känna.

Ska dra på mig hörlurarna nu och bättra på min tinitus för att tysta rösterna i huvudet som berättar för mig hur skönt det skulle vara att se livet i varelsens ögon slockna när mina händer kramar om dess hals. Jag behöver hjälp... men ingen vill ge den hjälp jag behöver. Kanske skulle dra några spikar i ytterdörren och göra illusionen av en kista verklig...

Ångest, hej på dig...

2009-04-30T01:09:00.002+02:00

Fattar verkligen inte. Varför mår jag såhär hela jävla tiden? Varför finns inget som hjälper? Skit i piller och fanskap... Det spelar ingen roll hur mycket jag knarkar när livet förblir likadant. Det är ingen ide att sätta plåster på ett sår när skadan fortfarande breder ut sig.

You tear me down and then you pick me up,
You take it all and say it’s not enough,
You try to tell me you can heal me,
But I’m still bleeding and you’ll be
The death of me!

Jag sitter här om nätterna, sover på dagarna, försöker vända på det, misslyckas... Det är ingen ide längre att ens anstränga sig för jag har inget att göra på dagen, om nätterna däremot är det massvis med folk att prata med. Jag är helt enkelt född på fel plats. Jag borde inte vara här. Jag är född i fel tid. Jag är född fel.

It’s obvious you understand the blood thats on my hands
I’m paralyzed, I can’t escape
Until I see your face
You’re all I know

Vad fan gör man egentligen... när det inte finns nått att göra. När allt som fördriver tiden bara stannar den, när det som stannar tiden får den att gå snabbare. Inget fungerar som det ska. Glömmer saker jag måste komma ihåg, minns saker jag vill glömma bort. Lever i fel liv. Får inte rätsida på dethär. Orkar inte försöka ens. Händer nått så händer det. Får se vad som sker då om jag orkar komma så långt. Finns gott om tvivel. Varenda gång jag känner såhär så lyckas jag bita ihop och kämpa vidare en bit till. Kanske ska säga ett tag till, för jag kommer ingenvart. Det finns möjligheter, det finns planer men det tar flera år innan dom kan ge frukt och jag är för otålig. Jag har väntat i 28 år på nått bra. Jag vill inte vänta mer och jag skiter fullständigt i att det finns folk som väntat längre, jävligt synd om dom då... Dom är inte jag.

Är även så jävla trött på att aldrig få veta vad jag gör fel. Jag inser att jag är en person som gestaltar det man -inte- ska göra, det man -inte- ska bli. Jag vill inte vara sån... och hur fan ska jag nånsin kunna ändra på det om jag aldrig får veta vad jag gör fel i andras ögon? Sparkar jag tån i tröskeln så klart fan inser jag att det var fel och försöker undvika det igen, men hur ska jag kunna undvika att göra samma fel igen om jag aldrig får veta vad jag gjort fel? Hur i helvete ska jag nånsin kunna bättra på mig själv och få ett mänskligt värde? Skit i det monetära... åt helvete med det... jag kan leva med den minimala ekonomi jag har. Jag är van vid att leva på existensminimum. Det är inget nytt för mig att aldrig kunna resa, aldrig kunna lägga pengar på nått kul utan att vara utan mat en vecka för det... Det är mitt liv. Jag vet hur det funkar.
Men jag, som person. Hur fan ska jag nånsin kunna bli bättre och få ett mänskligt värde om jag aldrig får veta vad mina fel är så jag kan åtgärda dom? Gissa om jag hängt upp mig på det...

Första flickvännen dumpade mig, inte mitt fel. Sure. Inte mitt fel, hon var väl inte redo för nått långvarigt, vi var trots allt tonåringar. Nästa flickvän dumpade mig, inte mitt fel. Inte nu heller? Jaja... Nästa flickvän dumpar mig, inte mitt fel... va? nästa, nästa, nästa och nästa... inte mitt fel... man börjar tänka då. Var ligger sannolikheten? Att det är fel på alla dom eller att det är nått fel på mig som ingen säger till mig? VAD I HELVETE ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?!?!?

Fuck it all! fuck this world!
Fuck everything that you stand for!
Dont belong! dont exist!
Dont give a shit!
Dont ever judge me!

Sitter här dagligen och fylls av frustration, ilska och tårar. Jag känner mig våldsam, jag vill slåss, jag vill förstöra, jag vill skrika, jag vill såra... jag vill döda. Jag är rädd. Jag vill ut och ta för mig, skita i vad det har för följder, leva mitt liv på det sätt jag vill. Ignorera lagar och bestämmelser för dom passar inte mig så varför ska jag passa dom? Jag bryr mig inte. Jag är rädd.

Nej, på med masken och ut bland folk igen. Det är lättare att bara le så ingen misstänker nått. Lättare att skratta åt deras skämt när man egentligen inte känner nått alls. Lättare att låta dom tro, att jag fungerar som en människa när jag i själva verket är ett monster, ett monster som inte borde få finnas, ett monster som får andra monster att verka änglalika. Ett monster, med en hjärna som är både snabbtänkt och uppfinningsrik. Jag är rädd. Masken är trygg. Vill inte tvingas ta av den igen. Spelar jag duktigt nog så kanske den blir till mitt nya jag tillslut. Ett artificiellt jag som jag själv skapat. Någon jag vill vara, inte den jag är. Jag är rädd. Masken är trygg.

Explosion...

2009-04-29T03:17:00.003+02:00

Jag är på väg att explodera. Det skrämmer mig. För nu finns ingen som kan plocka upp spillrorna på det sätt jag behöver. Måste göra mig av med det behovet men kan inte. Det funkar inte så. Måste måste måste måste... Men det funkar inte så. Jag funkar inte så. Det är ingen bra ide ändå. Får acceptera min trasighet istället. Jag är väl inte menad att vara hel.

In defiance...

2009-04-15T17:19:00.000+02:00

Something has changed within me
Something is not the same
I'm through with playing by the rules
Of someone else's game
Too late for second-guessing
Too late to go back to sleep
It's time to trust my instincts
Close my eyes and leap

It's time to try
Defying gravity
I think I'll try
Defying gravity
And you can't pull me down...

I'm through accepting limits
'Cuz someone says they're so
Some things I cannot change
But 'till I try, I'll never know
Too long I've been afraid of
Losing love - I guess I have lost
Well, if that's love
It comes at much too high a cost

I'd sooner buy
Defying gravity
Kiss me goodbye
I'm defying gravity
And you can't pull me down...

So if you care to find me
Look to the western sky
As someone told me lately -
Ev'ryone deserves the chance to fly
And if I'm flying solo
At least I'm flying free
To those who'd ground me
Take a message back from me -

Tell them how I
Am defying gravity!
I'm flying high
Defying gravity!
And soon I'll match them in renown
And nobody in all of Oz
No wizard that there is or was
Is ever gonna bring me down!

Your eyes...

2009-04-07T20:09:00.002+02:00

I looked into your eyes and saw, a world that does not exist.
I looked into your eyes and saw, a world I wish I was in.

Still alive...

2009-03-22T05:31:00.001+01:00

You have changed
I have changed
Just like you
Just like you

For how long
For how long
Must I wait
I know there's something wrong

Your concrete heart isn't beating
And you tried to
Make it come alive

No shadows
Just red lights
Now I'm here to rescue you

Oh I'm still alive
I'm still alive
I can't apologise no

Oh I'm still alive
I'm still alive
I can't apologise no

So silent
No violence
But inside my head
So loud and clear

You're screaming
You're screaming
Cover up with a smile I've learned to fear

Just sunshine
And blue sky
That's just how it goes
For living here

Come fire
Come fire
Let it burn and love come racing through

Oh I'm still alive
I'm still alive
I can't apologise no

Oh I'm still alive
I'm still alive
I can't apologise no

Learn to lose
Learn to win
Turn my face against the wind

I will move fast
I will move slow
Take me where I have to go

Oh I'm still alive
I'm still alive
I can't apologise no

Waiting for someone...

2009-03-07T09:21:00.001+01:00

There's something wrong in your face
There's too many ghosts in this place
You let them through this embrace
Like I've never been here

I just can't stay here
It isn't my place here
You're waiting for someone
Am I better than no one?

I just can't stay here
It isn't my place here
You're waiting for someone
Am I better than no one?

There's something purer than fear
The strength of the hate that was here
If I keep you safe from your tears
It still won't be enough

I just can't stay here
It isn't my place here
You're waiting for someone
Am I better than no one?

Varför?

2009-03-05T09:14:00.004+01:00

Varför ska jag stiga upp tidigt på morgonen och lägga mig i vettig tid på kvällen? "för att ha en vettigt dygnsrytm" Vad fan ska jag med det till? Så jag kan sitta där själv hela dagarna och inte ha ett skit att göra och bara vänta på att folk kommer hem från sina jobb eller studier och man äntligen har nån att prata med, nått att göra.

Nej, nu går jag fan i mig och lägger mig igen... Dagsljus är för dödliga. Vi odöda föredrar mörkret.

-The assassins knife plunges into his heart and he smiles. Its finally over-

What its like...

2009-03-02T20:34:00.000+01:00

I've seen a rich man beg
I've seen a good man sin
I've seen a tough man cry
I've seen a loser win
And a sad man grin
I heard an honest man lie
I've seen the good side of bad
And the down side of up
And everything between
I licked the silver spoon
Drank from the golden cup
Smoked the finest green
I stroked the baddest dimes at least a couple of times
Before I broke their heart
You know where it ends
Yo, it usually depends on where you start

God forbid you ever had to walk a mile in these shoes
'Cause then you really might know what it's like to have to choose.

I believed...

2009-02-27T04:21:00.004+01:00

I believed in the world right in front of me,
But now, along these empty streets
where this curse haunts these memories of a man,
And all he's lost.

No time to think about it. No room to breathe.

If I had a way back, I'd ride through the dark and the dawn
because the man you love don't live anymore.
I can't go home again.

Tonight you'll sleep.
You'll feel what might become of me, my dear.
Within these end old days where this longing turns
this man to prey on a love that yearns to die.

No time to live and doubt it
Girl, I'm worth the second chance.

No time to think about it, no room to breathe!

If I had a way back, I'd ride through the dark and the dawn
because the man you love don't live anymore.

I can't go home again.

I believed in the world once in front of me, but now that's gone.

If I had the way back, I'd ride through the dark and the dawn
because the man you love don't live anymore.

I can't go home again.

Bye, goodbye.
Bye, goodbye.
Bye, goodbye.
Bye, my dear.

Coheed and Cambria - The end chapter IV - the road and the damned

Animerade Sympatier...

2009-02-23T21:58:00.001+01:00

"They pretend they're going to always be there for you, that they'll always love you, and then one day they pack up and move away and take their love with them, and leave their declawed cat to fend for herself! They leave her, wondering what she did wrong..."

Trodde inte jag kunde känna sympati med en animerad katt men gud vad jag känner för henne. Stackars liten. Förstår precis.

Step by step

2009-02-23T10:54:00.001+01:00

I learn about life through your life
I learn about touch through your hands
I learn about love through your heart
I learn to be kind where I can

But the window's still broken
It's starting to freeze
And the only thing I ever wanted
Is scattered in the breeze

I learn about strength through your strength
I learn about hope in your eyes
I learn about taste through your lips
I learn about trust through your lies

But the cuts are still open
They're starting to bleed
It's the only thing I ever wanted
The only thing I need

Can you teach me to feel it?
I'll take it step by step so I never miss a thing
Make me feel it
I'll get inside your head till you live inside me
Teach me to feel it
I'll take it step by step so I never miss a thing
Make me feel it
I'll get inside your head till you live inside me

I learn about life everlasting
I learn to contain your surprise
I learn about faith by believing
I learn about lust when it dies

And you're all I ever cared for
Through all that I've done
And the only thing that's not sewn up
Are the lessons left undone

Sanningar...

2009-02-20T05:52:00.003+01:00

1. Jag är ofrivillig singel.

2. Jag är fattig som en kyrkråtta.

3. Jag har tappat lusten att leva.

4. Jag blir trakasserad via sms och polisen gör inget åt det.

5. Jag betraktas som den onde om jag tar saken i egna händer.

6. Jag vet en som kan få trakasserierna att sluta men inte gör tillräckligt för nå det målet.

7. Om jag finge bestämma. Så finns jag inte längre när någon läser detta.

Så. Nu har jag tagit en kul grej och totalt förstört den genom att applicera den till mitt liv. Nån mer kul grej som behöver förstöras? Jag är redan förstörd och inte längre nån kul grej så den båten har redan gått. Försvinner från era liv nu så ni slipper den svarta tjäran som omger mig och drar ner era humör. Ha ett bra liv.

En svältande man...

2009-02-13T19:06:00.002+01:00

En svältande man sitter på marken. Frusen, kall och ensam. Han väntar på ett svar. Skall han få den näring hans svältande själ behöver? Ett ja vill han ha, ett nej skulle fungera men han vill inte ha det. Han får ett kanske.

En svältande man sitter på marken. Domnad, smal och arg. Han väntar fortfarande på ett svar. Näringen är snart slut nu och hans humör svajjar. Hans själ magrar och blir mindre och mörkare för var dag som går.

En svältande man sitter på marken. Blek, apatisk och tom. Mannen suger på sin egen arm där han öppnat sår för att fylla sin egen kropp med sitt eget blod för att hålla igång iallafall lite till. Ärren blir fula av hans konstanta bearbetande.

En svältande man står ensam i mörkret. Han fick ett nej. Den svältande mannen frågar efter näring men ingen svarar. Han själ för liten och mörk, hans kropp för ärrad och ful, hans humör rent motbjudande. Mannen står ensam i mörkret och låter själens inre mörker nå ytan och omsluta honom. Snart finns han inte mer...

Väntar

2009-02-09T18:57:00.003+01:00

Sitter här och väntar. Väntar jag på nått som kommer eller är hindret som hela tiden piper i min mobil för stort för att överbrygga? Egentligen är det ett litet problem från en väldigt liten sak men då det är så förankrat i min väntan så har detta lilla problem lyckats öka i storlek genom att många många gånger dyka upp. Det måste lösas för att väntan ska ha mening. Går det?

Sitter här och väntar. Väntar jag på nått som kommer eller är obeslutsamheten så stark att ett val aldrig kommer att göras? Är det obeslutsamhet alls eller bara rädsla för att valet är fel? Skall då rädslan få vinna eller skall en inre styrka uppstå och göra ett val och stå för det? Finns kraften att uppnå den styrkan eller är allt förgäves?

Sitter här och väntar. Väntar jag på nått som kommer eller har tiden stannat. För alltid fångat mig i en existens jag avskyr och vill fly från. Finns mening att bryta sig loss? Klarar jag det ens? Nej. Problem, väntan, obeslutsamhet. Inget av det är mitt val mer än väntan, och även väntan skulle jag egentligen inte behövt om styrkan att besegra rädslan hade funnits. Finns den alls?

Sitter här och väntar. Väntar jag på nått som kommer eller är meningslösheten så stor att den tagit över mig och jag förlorat allt hopp om ett bättre liv för mig själv? Själv. Där är det stora hemska ordet som varje dag hemsöker mig likt en gigantisk skugga som inte låter mig fly ut i ljuset. Jag försöker inte ens längre. Mörkret kan vara rätt bekvämt när man väl vant sig.

Sitter här och väntar. Väntar jag på nått som kommer eller skall mina nätter för alltid vara hemsökta av mardrömmar som får mig att vakna med ett skrik och sedan ligga med vidöppna ögon, rädd för mörkret som tidigare var bekvämt? Skall jag få en god natts sömn utan att innanför mina ögonlock se hela mitt liv raseras, alla jag känner försvinna, alla monster jag någonsin fantiserat ihop återuppstå och slita mig i bitar?

Sitter här och väntar. Väntar jag på nått som kommer eller är mina ärr för hemska för att utstå blotta åsynen av? Är mina inre skador så långt gångna att dom ej längre kan läkas? Ja. Varför har jag då dom yttre? Jo vi människor är inte födda med en öppning där vi kan krysta ut smärta. Vi kan fälla tårar, vi kan skrika ut ångest, vi kan stirra i blindhet på något så oförståeligt att vårt intellekt inte kan uppfatta. Men kan vi utsöndra smärta? Nej. Nya öppningar behövs för det. Jag skapar mina egna och det känns bra.

Sitter här och väntar. Men snart inte längre...

Hopplöshet.

2009-02-09T12:45:00.003+01:00

Tänk att insikten om att allt är hopplöst kan vara så härligt befriande och låta en tänka fritt.

Varför?

2009-02-03T14:29:00.003+01:00

Det är dagens fråga. Varför?

Varför lever jag?
Varför finns jag?
Varför försöker jag?
Varför ger jag inte bara upp när allting är menlöst ändå?

Varför lever jag, ingen aning. Jag kan seriöst inte svara på den frågan. Jag bara gör det men har ingen aning om jag hoppas på en ljusare framtid eller om jag bara tycker om att plåga mig själv. Det sista alternativet låter mest troligt då det är ungefär vad jag anser att jag förtjänar.

Varför finns jag, synonymt med ovanstående fråga men ser ändå viss skillnad på att finnas och på att leva. Jag finns för att jag inte lever. Jag finns bara. Menlöst så det förslår.

Varför försöker jag? Det gör jag inte... längre.

Varför ger jag inte bara upp? Jo det är jag på god väg att göra. Helt och hållet nu. Jag kommer inte att hitta någon ny att dela mitt liv med, har ärr på armar, ben och bröstkorg. Inte direkt nån attraktiv syn och känner jag mig själv rätt kommer det att bli fler, kanske på fler ställen.

Detta skulle egentligen vara en glädjens dag då en av mina bästa vänner blir pappa idag, antar jag iaf då dom försvann till förlossningen vid halv 7 i morse och inte hörts till sedan dess. I vanlig anda sitter jag inte här och gläds åt hans framgång även om jag borde. Jag sitter och är avundsjuk och mår dåligt. Har alltid sett upp till honom. Oavsett vad livet slängt för motgångar på honom har han stått rak i ryggen och slagits för allt vad han är värd och segrat över alla förväntningar och lite till. Jag å andra sidan åker på så mycket stryk att jag känner mig skadad bortom all läkeförmåga av de motgångar jag haft. Skitliv... ger det väl en vecka till iaf så detdär ljuset alla pratar om får fan skynda sig nu. Även om någon annan lovar att det kommer så orkar man inte vänta hur jävla länge som helst och hur vet jag att ljuset inte slocknar denna gången OCKSÅ. Ett bestående ljus i mitt liv. bah... lögner. Jag har slutat tro på det precis som jag inte tror på varken gud, tomten eller att det finns någon som kan älska mig. Släng nu inte nån jävla kommentar om att du är min vän och älskar mig eller min familj och älskar mig... det är inte det jag pratar om och känner du mig borde du fan fatta det.

Dagens låt: Marilyn Manson - Irresponsible hate anthem

Hej...

2009-02-01T07:26:00.001+01:00

Du människa jag aldrig sett förr, kom och fika med mig idag. Behöver nått nytt i vardagen innan jag går under av monotoni. Nya människor är alltid bra så för all del, vallfärda till Karlskrona så möter jag er där.

Johannishus idyll i spillror.

2009-01-08T05:29:00.002+01:00

Där stod jag i min barndoms idyll och tittade på det lilla huset i närheten av mormor och morfars gamla hus. Har alltid tyckt om det huset. Det ser nästan ut som ett alldeles för stort dockhus. Så plötsligt hör jag skrik, riktiga paniska skrik och folk kommer springandes. Jag ser håkansson komma springande, jag ser jenny, jag ser ida. Vilt skrikandes. Någonting jagar dom. Ut mellan husen brakar ett monster fram. Stort som en T-rex, kritvit men utan ögon och tänderna ser ut som skarpa korköppnare. Den tar några enkla steg och hinner ifatt tjejjerna. Ida slukas av monstret som behåller henne i sin mun utan att svälja, jag hör hur hennes panik byts ut av smärta och monstrets kinder börjar glöda så att man ser igenom dom.

Skuggan av hennes kropp sväller tills hon liknar en vagt människoformad ballong som smäller med ett äcklande pop följt av ett plask. Monstret lutar huvudet bakåt och sväljer den kletiga vätska som en gång varit en levande människa och ger sig efter de andra två. Äcklad av det jag ser så kräks jag. Ljudet gjorde monstret uppmärksam på var jag var och bestämde sig för att jag verkade som ett bättre mål, där jag satt, istället för de 2 springande.

Benen bar mig i en hastighet som jag inte trodde var möjlig, jag sprang mot mormor och morfars hus där dörren stod välkomnande öppen. "Välkommen till vår stuga önskar Rolf och hans fruga." Jag kastar mig in i hallen och sliter igen dörren efter mig i samma rörelse. Jag hör monstret vråla utanför och känner byggnaden skaka när den nyttjar hela sin kropp till att försöka få huset att rasa. Sakta kryper jag fram mot ett fönster och sticker upp huvudet lite för att titta ut. Det enda jag ser är monstrets käftar bara några centimeter framför mig och dess ögonbedövande vrål får rutan att splittras och perforera mitt ansikte. En glasbit sätter sig djupt in precis i ögonhålan under mitt öga, min syn fungerar men det svullnar snabbt. Monstret känner doften av mitt blod och blir mer och mer uppspelt och försöker böka in sin mun igenom fönstret framför mig. Jag flyr ner i källaren och sitter där och gråter. Mina händer är helt blodiga av alla skärsår i mitt ansikte och jag försöker med hjälp av den ensamma glödlampan och en trasig spegel att plocka ut så många glasbitar jag kan medans tårarna rinner.
Vad fan har hänt här?

Plötsligt springer jag fram över åkern mot johannishusskolan. Jag hör monstret braka fram genom skogen 100 meter bakom mig, satan satan satan... kommer aldrig att hinna. Panik, ångest, rädsla, tårar, vill inte dö!
Snubblar.

Vaknar upp och sätter mig i sängen gråtandes. Paniken och ångesten finns kvar i kroppen och jag är livrädd. Mitt bultande hjärta lugnar ner sig när jag inser att det var en dröm, kändes fan inte så. Somnar om.

Är på Johannishus sågverk. Det är tyst, antar att jag kom ifrån monstret men fan heller att jag tänker andas ut. Kilar in i den gamla kontorsbyggnaden på flera våningar, fallfärdig kåk där man lekte som barn trots att föräldrarna hotade med både det ena och det andra ifall dom fick veta att man varit där inne. Hittar en rund man i vit labbrock som sitter i ett nästan helt rum på 3:e våningen. Han ler mot mig och välkomnar mig in. Jag sätter mig vid bordet och frågar ifall han har hört vad som pågår.

"Ja, visst är han magnifik?" får jag till svar.

Vad i helvete! Vem är detta? magnifik? fan heller! det är ett monster!

In kommer en lång, slank man med långt vitt hår. Ögonhålorna gapar tomma med var och koagel som droppar ur dom lite då och då. Han ler mot mig och visar sina tänder som vassa korkskruvar.

"Jasså din lille fan, är det här du är. Trodde jag hade dig där i det rosa huset men du kom undan. Sen var jag säker på att jag skulle få dig ute på åkern men du försvann mitt framför mig. poff borta."

VA? hur kunde han veta att jag vaknade där? vad är detta? snälla vakna igen! vakna vakna vakna.

"Haha, detta är inget man vaknar ifrån, denna dimensionen flyr man ifrån ifall man är riktigt skicklig. Man skulle kunna kalla det för ditt eget helvete du skapat åt dig själv. Du satte dig här. Är du stark nog att vinna över dig själv och komma härifrån?"

Förvirrad av allt jag hör reser jag på mig och den långa mannen med det vita håret greppar min strupe direkt men blir stoppad av den andre. Med ett ilsket morr sätter han sig ner vid bordet.

Jag ser mig omkring, rummet ser helt normalt ut. kaklat golv i blåa och vita fyrkanter, anonyma väggar med fuktskador och skåp och hyllor som i vilket gamlalt kontorskök som helst. Jag plockar en plastmugg från en närstående vattenbehållare och häller upp lite vatten som jag dricker. Halvvägs igenom muggen känner jag mig ohövlig av nån anledning och säger "Det var ok att jag tog ett glas vatten va?"

"Javisst" svarar mannen i labbrocken. "Eller va? jag hörde dig inte sätta igång kranen."

Jag tittar på vattenbehållaren och sen på honom. "Nej jag tog av källvattnet här."

Monstret ler mot mig och viskar något till mannen i labbrocken. som genast lyser upp av förståelse.

"Jaha! Den behållaren, nej det är inte källvatten... ja ja... då har jag två då."

Vad menar han? Min mun exploderar i smärta och jag känner hur mina tänder förvrids till korkskruvar, min mage krampar av smärta och jag spyr upp mina inälvor och känner hur nya, annorlunda växer tillbaka på dess plats. Mina ögon brinner och jag känner hur dom smälter och rinner ur ögonhålorna på mig. Sen vaknar den, hungern, och jag ler och börjar bege mig mot Johannishus.

Nytt år!

2009-01-03T21:29:00.000+01:00

Tänker inte bemöda mig med att skriva "gott".

Soundtrack of my life.

2008-12-31T05:09:00.001+01:00

Three days grace - Riot.

If you feel so empty
So used up so let down
If you feel so angry
So ripped off so stepped on
You're not the only one
Refusing to back down
You're not the only one
So get up

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

If you feel so filthy so dirty
so fucked up

If you feel so walked on
So painful so pissed off
You're not the only one
Refusing to go down
You're not the only one
So get up

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

If you feel so empty
So used up, so let down
If you feel so angry
Just get up

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot
Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

Let's start a riot, a riot
Let's start a riot

Ifall någon skulle ha glömt bort vad jag tycker och tänker...

Kistan är stängd...

2008-12-02T01:29:00.003+01:00

... och rejält igenspikad. Har nått den plats där ingen vill rädda mig längre. Kärleken kom, fann mig för tråkig, och gick igen. Same old story. Förutom att denna gången så gav den mig ny insikt om mitt egenvärde. Chocken kommer nog aldrig att klinga ut. Insåg inte att mitt värde var så lågt. Nu förstår jag iallafall varför ingen orkar uthärda ett liv med mig. Måste öka mitt eget värde först och det går inte. Kom fan inte ens in på komvux hur nu det gick till... visste inte att det var intagningskrav på det.

Sitter kvar i mitt lilla hål i det större hålet Karlskrona och kommer att stanna här, måste hålla mig till lågbudget och bara flytta om jag hittar mindre och billigare. Vet en plats där det finns men där dör jag pga standarden så jag får väl lyxa till det och ha kvar den lilla trånga lägenhet jag har.

Socialbidrag nästa år, blir som ett återseende med den sidan släkten man aldrig ville ha. Fick iaf njuta av platt-tv och fin lägenhet i ett år tillsammans med henne. Nu finns knappt prydnadsaker kvar alls för allt har jag fått av henne och allt påminner mig om henne. Vill egentligen inte ens ha möblerna kvar för dom köpte vi tillsammans. Jag får inte sitta och vänta på henne säger hon. Då måste jag göra mig av med allt som påminner om henne för just nu... så gör allt det. Det finns väldigt få möbler i detta rummet. Sängen, var hennes från början. All sexuell njutning mellan oss, finns där, alla nätter jag somnat med armen runt henne, finns där. Bokhyllan, köpte vi för ett presentkort på IKEA som vi fick ihop som julklapp av min familj. Vår lilla gemensamma ekonomi på ett plastkort. Har en byrå, som köptes för samma plastkort, en annan hylla, från samma plastkort, en tv-bänk, från samma plastkort, ett litet bord, från samma plastkort. Har en precis nyköpt soffa oxå. Funderade på att skita i den och ge tillbaka pengarna till min far och strunta i soffa och möblera annorlunda. Hon tyckte jag skulle ha en soffa så att min lägenhet blev fint möblerad. Hennes exakta ord var "Men men! jag vill komma och sitta i den ju." Så vad gjorde jag? Jag köpte den. Jag tycker om den, men ville egentligen skita i det då jag hellre vrider tv'n och bara stannar i sängen. Jag köpte den för att hon ville det.

Vad lämnar det i mitt rum då? Det enda som finns förutom kök och toalett. Ett datorbord som min mor var snäll nog att betala och en datorstol jag fick när jag fyllde år då min förra brast och gick i 2 delar. Datorbordet är av samma modell som hon har. Kört där oxå...

Jag har alltså en stol.

Nu går vi till köket. Där finns krukor med växter i mina fönster, hennes krukor, hennes växter. köksbord med stolar, hennes. I mina fönster? Hennes gardinstänger med gardiner hon valt ut för jag hade svårt att titta på ett stycke tyg och föreställa mig det som en gardin, så hon fick välja och det gjorde hon otroligt smakfullt och trivsamt.

Så... jag har alltså en stol.

Vi går in på min minimala toalett. där finns ett duschdraperi, som hon valde. Där finns en tvättkorg, som var hennes. Där finns en soptunna, som... ja den var hennes. och en förvaringsgrej som hänger från duschstången, gissa vem som valde den?

Stolen då.

Vad gör jag när jag sitter i stolen? Jo jag spelar på datorn eller surfar runt på nätet. Varför har jag en plattskärm med grymt bra bilduppdatering? Hon köpte 2 när hon skulle ha en och gav mig den ena.

Så. Stolen. My home, my castle.

Skall aldrig resa mig från den mer.

Slip sliding away...

2008-11-30T12:04:00.000+01:00

Any dolt with half a brain
Could spend their whole life howling in pain
Listen close to everybody's heart
And hear that breaking sound
Hopes and dreams are shattering apart
And crashing to the ground
I cannot believe my eyes
How the world's filled with filth and lies
But it's plain to see
Evil inside of me
Is on the rise...

Han är ju helt efterbliven...

2008-11-09T23:27:00.002+01:00

Nu helt plötsligt är inget hans fel. Det är hennes fel för hon ber honom göra allt han gör. Ljuger för mig gör hon visst oxå och han levererar sanningen. Hon har varit otrogen mot mig, hon vill ha honom tillbaka, hon bad honom skicka porrnoveller i sms. Hittils har allt som kommit ur hans mun varit lögner och fabriceringar för att han ska se bra ut. Misstänker att detta faller in under samma kategori.

Alkoholiserade fåglar...

2008-11-06T13:50:00.001+01:00

Vill vara fågel istället. Sitter och äter övermogna rönnbär och flyger in i fönsterrutor. Livet vore bra mycket lättare då...

Vill inte...

2008-11-01T00:57:00.000+01:00

Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...Vill inte...

Vill bara lägga huvudet på kudden och somna istället för att ligga där och stirra i en halvtimme och hinna tänka på det ena och andra och tillslut gråta mig till sömns...

Hatisk...

2008-10-28T04:30:00.002+01:00

Ok, nu ska vi se. Vad gör jag om dagarna och nätterna. Jag spelar tv-spel. Spelat igenom alla spel jag har 30 gånger och har inte råd till nya. Jag brukar sitta vid datorn. Tangentbordet har fått frispel så det tar 5-6 knapptryckningar att skriva ett ord på 2 bokstäver. Jag tittar på TV. Radiotjänst har börjat hemsöka området och tv-licens har jag fan inte råd med. Jag är ute och går. Mina kängor har börjat läcka och det regnar ju jämt. Brukade sitta och slappa i min bekväma stol och läsa lite. Ryggstödet sa pang och gick av, bara att slänga.

Finns det nått mer som kan gå fel? Jo... bara väntar på den sista spiken i kistan så är livet komplett. Åt helvete med skiten... vill hem... eller visst ja... jag har ju inget hem...

Kvar...

2008-10-23T13:44:00.002+02:00

Bor fortfarande kvar i samma lägenhet. Har inte sagt upp den heller. Beror det på att jag aldrig vaknar före 13-14 pga min ofrivilligt sena sänggång och att telefontiden hos värden slutar 12. Eller är jag sådär sjukligt envis och dum i huvudet som jag alltid är?

Vet inte vad det beror på men kvar här sitter jag. Alla pratar om denna lägenheten som mitt hem. Det gör inte jag. Det är bara en lägenhet där jag bor, inte mitt hem. Jag har inget hem, det lämnade jag bakom mig när jag flyttade hit. Så jag är som en lyxig hobo. Jag slipper sova i kartonger och har bekvämligheter som säng och dator. Men likväl hemlös för jag vägrar se på detta kyffet som ett hem, det uppfyller bara kravet att ha tak, väggar och golv.

Ont i näsan idag. Fått en smäll av nån snaggad militärtyp med dialekt som överartikulerade. Dock aspackad som man kan förvänta sig av sådana varelser så det lät skit ändå. Vet inte vad han ville med sitt liv, nått vettigt kan det knappast ha vart iaf. Blödde en del igår men stannade av under natten, nu gör den bara ont.

Värdelöst skivliv... ibland udrar jag varför jag envist håller kvar vid det. Måtte det finnas ett ljus där nånstans som uppenbarar sig för mig nån gång snart. Börjar bli lite väl mörkt nu.

Klockan är nästan 4...

2008-10-15T03:50:00.001+02:00

Jag har inte fått en blund i ögonen inatt heller... somnar sällan före solen går upp... varför? mina grannar. I morgon säger jag upp lägenheten och avbeställer soffan som skulle hit. Så då har jag 3 månader på mig att hitta bostad. Får se hur det går...

Lälsk...

2008-10-14T16:49:00.003+02:00

E har varit här i helgen. Det har som vanligt varit riktigt skönt och mysigt. Vi var ute och gick ett varv runt hela Dragsö för första gången vi två. Synd att det dröjt tills nu. Vet inte vad jag skall skriva... har bestämt mig för att sluta ge ut så mycket info. Ska hålla det till mig själv och den/dom det berör. Alla behöver inte veta allting och nu när jag skall knipa tyst så tog plötsligt allt slut att skriva om... får väl se om det blir mer.

Vacker text...

2008-10-13T21:55:00.000+02:00

Within this moment now
I am for you, though better men have failed
I will give my life for love
For I am Winter born
And in my dying
I'm more alive, than I have ever been
I will make this sacrifice
For I am Winter born

Göteborg...

2008-10-07T13:33:00.002+02:00

Var uppe hos mitt hjärta i helgen. Fick ett ryck på lördagmorgonen och bestämde mig för att åka. Himla tur att jag var välkommen för annars hade det blivit knepigt.

Det har vart en mysig helg, som alltid när jag är med E. Pratat, mysit, gosat, sovit, vandrat och allt möjligt. Var på Bio en sväng och såg Eagle Eye, lite besviken på slutet men ändå en bra film som jag skulle kunna se igen. Blev väl mest besviken för att jag är så pass insatt i ämnet att det kändes lite löjligt och överdrivet att det var som det var.

Just nu sitter jag och retar mig på mitt golv, det sluttar så stolen rullar iväg hela tiden. Önskar att det vore mitt enda problem med denna lägenheten, det är ju tyvärr inte så. Trivs knappt alls här. Jag har mycket elektriska saker, dator, tv, tv-spel, lampor. Här finns 5 uttag i hela lägenheten och 3 av dom är i köket. Efter en snabb titt på proppskåpet så vågar jag knappt koppla in nånting och verkligen inte förgrena för mycket för då sätter väl eld på huset genom att överbelasta ledningarna i väggen. Väggarna är tunna som papper och jag har mer än en gång hört mina grannar ha en stund för sig själva. Funderade på att knacka på och fråga om jag fick vara med bara för att få tyst på dom, men å andra sidan så har jag en sjuk rethosta så jag lär höras lika väl in till dom med mitt hostande 24/7.

Till helgen kommer E ner hit igen. Hoppas att vi kan fortsätta ha det så mysigt som vi har det utan att nått förstörs av nån anledning. Just nu ser framtiden rätt ljus ut men man vet aldrig. Det krävs så lite för att allt skall rämna och falla isär. Mitt humör skulle kunna räcka. Gör knappt annat än att vara arg på allt förutom henne när hon är i min närhet...

På tal om apelsin...

2008-09-23T22:35:00.002+02:00

Skulle skriva sms till lälsklingen. Hade tidigare skrivit "Skall äta barbariskt idag." då jag skulle äta revben och tänkte greppa en tallrik och hushållspappret och bara hugga in med fingrar och tänder. Blir godare så på nått sätt.

Senare så kände jag mig trött och tänkte inleda ett sms med "På tal om apelsin." mest för att det inte hade nånting alls med saken att göra. Då får jag veta att ordet "Apelsin" inte fanns i min T9 ordlista. Den har med ordet Barbariskt, men inte apelsin.

För övrigt. Testa er ordlista genom att trycka på siffrorna "3 8 2 2 3 5 3 4 8 8 2" så får ni se ett annat, för mig helt okänt ord, som sätter igång min fantasi. Att det finns med i ordlistan kan ju få en att fundera ännu mer över varför Apelsin inte gör det.

OBS: Känsliga personer varnas för att prova ovanstående.

Fri vilja, en illusion...

2008-09-22T20:58:00.003+02:00

Det hemskaste jag varit med om har hänt. Min fria vilja blev tagen ifrån mig... Dom ansåg att dom hade anledning till det, jag höll inte med.

Jag fick ett "val". Antingen följde jag med frivilligt, eller så släpade dom in mig. "Du får välja, men du har bara 1 val och jag har redan bestämt det åt dig." Jotack. Fri vilja heter det. Jag anser att fri vilja skall vara oändlig. Att ta den fria viljan ifrån någon är inget annat än en mental våldtäkt. Kommer aldrig att höra av mig till akutpsyk igen och skulle nån annan göra det åt mig så ser dom mig aldrig mer. Känner mig kränkt och smutsig. Fy fan...

Ville jag inte skada mig själv innan så ville jag det defenitivt när man stod där i sin cell med galler för alla fönster och blev dirigerad till en säng man skulle sova i medans nån kille med ficklampa gick förbi var 15:e minut och lyste på en. Går ju fan inte att sova då. Ville bara hem till min egen säng, jag var jättetrött och ville bara få lägga mig i min säng och sova men det gick inte för sig för en psykiatrier som knappt pratade svenska och förstod en fjärdedel av vad jag försökte berätta hade bestämt att jag inte fick behålla min fria vilja längre.

Fan för det... Fan för det... Aldrig mer...

PIVA...

2008-09-21T12:38:00.002+02:00

Där har jag hamnat igen nu. Trodde aldrig mer jag skulle dit, nu är det uppåt som gäller.

Aim for the stars, reach the clouds!

Riktigt så blev det inte. Satt där mitt i natten och pratade med en söt psykolog som var den bästa jag talat med hittils. Hon var helt suverän på att läsa mig. Satt och pratade i nära på 3 timmar medans jag fick piller som skulle hjälpa mig dra ner ångesten. Knäckte en knoge av att jag flätade mina fingrar av oro och ångest. Den var inte riktigt läkt sedan jag drog den i väggen och det blev inte bättre nu. gör ont när jag försöker hålla i en kopp eller lyfta kannan med den handen. Är knappt så jag kan skriva på tangensbordet ens utan att den smärtar.

Under dom 3 timmarna jag satt med henne så pratade vi om väldigt mycket. Det aktuella problemet, vad jag kunde göra åt det, och vad jag kunde göra för att må bättre. Så nu vet jag vad jag kan göra för att må bättre och känner mig nästan helt redo att ta det klivet. Men samtidigt vill jag inte må bättre, låter lite sjukt men så är det. Vill inte må bättre utan vill bara sitta här i en tom lägenhet utan TV, soffa eller bokhyllor som jag hjälpte till att få härifrån medans hon sitter hos... hos.... nej jag kan inte säga nått positivt om den. Men där är hon iaf. Hon borde ha vart här då det är hennes flytt men jaja... man kan inte göra det rätta varje gång. Antar jag.

Nu skall jag återgå till att stirra i väggen ett tag.... fyller kanske på med mer senare.

Sjukt dyrt...

2008-09-10T16:34:00.001+02:00

Priset vi betalar för kärlek, är det ett rimligt pris? Det är som en avbetalning med hög ränta. Ju längre tid det går desto högre blir priset. Ju starkare kärlek, desto högre är utgångspriset. Jag har slut på pengar...

Sen natt, starka känslor...

2008-09-09T00:37:00.006+02:00

Det pågår mycket i mitt huvud som vanligt. Just nu ännumer.

"Du vet att jag älskar dig."

Men varför är det så svårt att vara med mig då?

Jag har min egen teori. Det handlar om en tredje part.

Han är hennes "bästa vän". En "vän" som inte är annat än manipulativ och elak mot henne. Hon ser inte detta. Han trädde in i hennes liv, sade en sak till mig och en helt annan till henne. Han mår dåligt och är ensam, mycket på grund av att han är en person som är svår att tycka om då han inte bryr sig om nått än sig själv. Han har gång på gång provocerat mig på ett eller annat sätt för att jag skall tycka illa om honom. Idag tappade jag besinningen och ringde honom och förklarade att han är död och ett äckligt svin. Han hade skrattat åt detta och sagt till henne "Deja Vu". Konstigt? Nej inte alls, hon hade nått bra och han blev avundsjuk, då förlitar han sig på att hon värderar honom högt som vän och börjar se till att hennes partner hatar honom och förväntar sig kallt att hon väljer honom, för vänner ger man inte upp utan vidare ju. Han mår dåligt och då tillåter han inte att hon mår bra, hon skall vara ledsen och villig att gå till sängs med honom annars är det nått fel på världen. Så är det konstigt att folk vill ta livet av honom när han aktivt provocerar dom till den punkten?

Jag tänker inte låta detta ske. Jag älskar henne och tänker inte ge upp. Jag har berättat allt han gör och hon blir både ledsen och sårad av hur han uppför sig. Jag hoppas bara att hon skall kunna se just vad han gör och inse att han inte är en vän, han är en sorglig person som är beroende av henne och gör allt han kan för att hon skall må precis lika dåligt som honom och fortfarande vilja prata med honom. Motbjudande.

Det kanske aldrig blir vi två igen men det skiter jag i just nu för hennes välmående är viktigare i detta fallet. Jag har sett hur han aktivt håller igång 2 olika historier, en för henne och en för mig. Den för henne så att han verkar snäll och oskyldig och den för mig där han är jävulen själv och gör sitt bästa för att jag skall hata honom. Nu är det ju så att jag vet mer om honom än han förmodligen vill, det är inte långt ifrån att jag laddar med denna ammunition och skjuter tillbaka. Han måste ställas inför vad han gör och sluta med det om han inte vill bli en elak, sorglig pojke på 70 år som fortfarande inte lärt sig vad kärlek är. Omtanke för honom? Nej, för henne. Han sårar henne gång på gång och det måste upphöra.

Hoppas bara jag inte agerar för sent...

Testade mig...

2008-09-07T13:48:00.002+02:00

Fick reda på vilken relationstyp jag är. Det stämde rätt väl.

* ”Perfekta” pojk-/flickvännen, Relationer som rinner ut i sanden, Expert på att få andra att må bra, Uppassade till den gräns att partnern blir uttråkad, Blir kär i människor som inte är kära i dig trots att relationen inledningsvis varit kärleksfull och tillgiven.

Måste bryta det mönstret. Men hur? Skall jag sluta försöka få min partner som jag älskar att må bra? skall jag passa upp henne mindre? Jag tycker inte jag gör det så mycket. Blir kär i människor som inte är kära i dig... inte mycket jag kan göra åt det tyvärr. Verkar hon kär i mig så är det vad jag har att gå på. Relationer som rinner ut i sanden... jo tack. Varenda en...

Nu vet jag lite mer hur jag är iaf. Fortfarande ingen aning om vilken modifiering som behövs dock. Tips?

Jag önskar...

2008-09-06T02:14:00.003+02:00

Jag önskar att alla kunde sluta ha så höga tankar om mig som dom har. Jag förväntas att vara den duktiga som kan hantera allt som slängs mot honom. Det är elakt av er. När skall jag få släppa taget och verkligen må skit och begära att den som uppför sig illa mot mig slutar? Aldrig verkar det som. Jag förväntas att kunna hantera det och komma över det för jag är bättre än så. Jag är god, fin och perfekt.

Jag vill inte vara det... jag vill få utbrott, jag vill få avsky, jag vill få vältra mig i mörka tankar precis som alla andra. Men nej... Du är bättre än så, du klarar dethär...

Vill inte mer... Men det gör jag ju... för jag är bättre än så...

KÄFTEN!!!!

Kärlek...

2008-09-02T01:37:00.003+02:00

Här är en mugg jag har fått av E.
I den står följande text.

"Jag känner mig trygg och säker omkring dig.
Efter allt vi upplevt tillsammans vet jag hur mycket du älskar mig.
Den värmen är något som jag vill ge till dig.
Du är ju den person som betyder mest för mig i mitt liv.
En sak är säker och det här lovar jag nu.
Du kommer aldrig att lämna mitt hjärta."

Saknar dig älskling... Förlåt för allt.

Rädsla...

2008-09-01T15:04:00.003+02:00

Jag kan vara själv i mitt hem...

Jag vill bara inte vara ensam...

Förhållanden...

2008-08-31T12:23:00.002+02:00

Jag har sett ett mönster med alla mina förhållanden och undrar lite om dom alla fallit för samma grepp. Ålder.

Man brukar ju säga att nykärlek är som en drog för kroppen. Det pirrar i den och man uppför sig irrationellt och allt annat stannar av. Man blir sådär fjantig av sig och håller på med saker som anses vara för småbarn till mognadsgrad. Detta varar ju dock inte för evigt utan klingar av, sorgligt men sant. Kvar finns då den situation då alla mina förhållanden dör.

Jag sitter där, har känt nykärleken slockna och den äkta kärleken vakna till liv inom mig, den känslan av att man har funnit den vackraste och älskar henne. Det handlar inte längre om att man måste spendera varenda vakna sekund ihop, man vill bara bo ihop, älska och bli äldre ihop. Det är där alla lämnar mig, ingen verkar ha varit vuxen nog att inse att det finns liv bortom nykärleken och att det känns annorlunda när man älskar någon. Jag verkar å andra sidan ha blivit vuxen aldeles för snabbt då jag insåg detta redan under mitt första förhållande och har blivit sårad upprepade gånger sedan dess, närmare bestämt varenda gång nykärleken slocknat.

Skall det verkligen behöva vara så? Eller finns det någon som är mogen nog att inse att det finns mer än nykärlek här i livet. Att det såsmåningom ger vika och lämnar efter sig en känsla som helt enkelt säger "Jag vill vara med dig för resten av mitt liv för jag trivs med dig och saknar dig när vi är isär." Där är äkta kärlek enligt mig. Man trivs ihop, vill vara ihop och saknar varandra när man är isär. Det ger den trygghet jag letar efter. Får hoppas den fortfarande står att finna nånstans, jag vet precis var jag vill finna den...

Natten är en knepig tid...

2008-08-24T01:37:00.002+02:00

På nätterna tänker jag mest. Vet inte riktigt varför. De gånger jag sover på natten och är vaken på dagen som jag väl borde så känner jag att jag missar så mycket, så mycket tid att tänka och fundera. Just nu är min tankegång rätt enkelspårig.
Vad kan jag göra?
Vad kan jag förändra?
Vad klarar jag av?
Jag känner anledningarna, jag vet orsakerna men ändå känns det som att det är något jag borde göra.

Fick mig en lite hemskt tankeställare. Nu i höst kommer jag att leva på en inkomst på 5600 + eventuellt bostadsbidrag.
När jag var 17 så bodde jag själv, var singel, var fattig och saknade utbildning och jobb.
Nu är jag 27 och om jag inte misstar mig så ser läget i stora drag exakt likadant ut.
Det har gått 10 år och jag har inte rört mig ur fläcken. Vad fan håller jag på med? Håller jag på med nått alls?

Natten är nog ingen bra tid för mig... Ska försöka sova nu.

Nästan Haiku...

2008-08-24T01:29:00.002+02:00

mörker runt mig tätt
släcker mitt sinne varsamt
motivation tom

Dagens citat...

2008-08-22T17:36:00.001+02:00

"Men! Jag kan inte göra två saker samtidigt... jag är ju kvinna."

Tänkvärt...

2008-08-19T13:28:00.001+02:00

"When man meets a force he can't destroy, he destroys himself."

Flames...

2008-08-16T22:20:00.000+02:00

Close your eyes
let me touch you now
let me give you something that is real.

Close the door
leave your fears behind
let me give you what you're giving me.

You are the only thing
that makes me want to live at all.
When i am with you
there's no reason to pretend.
What when i am with you i feel flames again.

Just put me inside you
i would never ever leave.
Just put me inside you
i would never ever leave.
You...

Idag är jag arg...

2008-08-16T20:03:00.001+02:00

Förmodligen inte på just dig som anonym läsare så du behöver inte känna nån oro eller ta åt dig.

Det är speciellt en person som jag är arg på. Ljuger och beteer sig illa och kommer undan med det utan att nån ens höjjer på ett ögonbryn. Förutom jag då som höjjer på mina ögonbryn så mycket jag bara kan och lite smått önskar att blickar kunde döda.

En annan som jag är ledsen på är den person som håller föregående person om ryggen och tycker jag är oresonlig och löjlig när jag påpekar hur mycket lögner och dåligt beteende som kommer från föregående person. Det gör mig ledsen att få höra att det är mitt fel när personen här ovan provocerar mig så pass mycket och jag förväntas att hålla med och säga "Nejdå, personen i fråga är jättesnäll! KRAMKALAS!"

Jag saknar även Tyra, denna lilla söta kise vars liv slutade aldeles för tidigt. Önskar det kunde ha lösts på annat sätt men naturen har sin gång och jag står maktlös inför det, såsom så mycket annat.

I korta drag är det rätt illa just nu. Mycket på en gång och aldeles för lite som är glädjande. Önskar att jag kunde få en madrasserad cell att låsas in i så jag kunde släppa ut alla känslor. Skrika mig hes, misshandla väggen så mycket jag ville och komma ut efter några veckor, hel, ren och lugn.

Har du en till övers så lånar jag den gärna.

Men bah!

2008-08-13T00:00:00.001+02:00

Jaja, då har man pratat med honom. Kan inte säga att det gav nått resultat, snarare så bekräftade han allt man någonsin tyckt och tänkt om honom. Men men...

Såg en padda oxå, ful var den, trodde först den var död när vi gick tebax men dom är tydligen bara väldigt tålamodiga eller uttråkade. Satt på precis samma plats i precis samma position när vi passerade igen efter 2 timmar. Får hoppas man slipper dom i Göteborg, här är lite dumt område som är så havsnära med en massa vass och varma vikar...

Har fastnat stenhårt för Rockband. Synd bara att det kostar så förbannat mycket om man vill ha med trumsettet. USA får det för ungefär en 3:e del av vad vi betalar. Här kostar ett fullt paket med alla instrument och spelet ungefär 1500:-. I USA kostar det bara 600 för allt. Förstår inte riktigt det... känns mest löjligt att vi skall ha det dyrare då the allmighty america är världens största kapitalister. Go figure...

Ska kolla på lägenhet på måndag, hoppas den är duglig så man kan skriva sitt namn på ett kontrakt och vara klar med det evinnerliga letandet som ändå bara skall vara i max 6 månader. Känns dumt att lägga ner för mycket energi för en sån period. Show me where to sign...

Opålitlighet...

2008-08-09T13:01:00.001+02:00

Det är nog det jobbigaste, när någon är opålitlig. Det uppstår så mycket misstankar kring en person då just för att man inte kan lita på personen. Vore så mycket lättare om jag fick göra det jag önskar så skulle opålitligheten vara löst. Hoppas jag...

Skuldkänslor...

2008-08-07T23:10:00.000+02:00

Hela tiden känner jag skuld. Jag vill känna mig helt övertygad om att det var snällast mot henne men på något sätt har jag skuldkänslor för att jag var delaktig i att ta hennes liv. Skarpast i minnet är hur hon låg där livlös och tittade på mig. Hela tiden ser jag dom ögonen och mår dåligt av att inte gråta. Det var ju Tyra, vår lilla bäbis, vår älsklingskise. Jag känner att jag är skyldig henne att sörja då ingen frågade henne vad hon ville även om ingen kunde. Tankarna far runt i huvudet i ett kaos som även för mig är för mycket att hantera. Hennes ögon ser på mig, dom ser bedjande på mig och gråter. Som om hon ville säga "Rädda mig, jag kan bli frisk, jag lovar!". Jag vet att det inte är något att göra när en katt drabbas av så mycket allergiska reaktioner men mina egna skuldkänslor över att hon inte finns längre tar överhanden.

Både jag och min sambo har ångest, vi vill ha tillbaka vår lilla kise men det är för sent nu. Gjort är gjort och jag kan inte annat göra än att fortsätta gråta. Jag vill inte må dåligt men jag är skyldig henne det, att alltid må dåligt för det jag gjorde. Vill bara höra henne spinna igen, se hennes nöjda kroppsspråk när man kliar henne på magen och hon bara njuter av livet. Vad jag inte vill se är hennes utslag, sår på ögat och blodfläckarna hon lämnade efter sig då hon river upp sina sår när hon kliar sig. Jag vill ha tillbaka den lilla gullungen som var frisk och inte mådde dåligt. Jag vill ha tillbaka Tyra som inte verkade gömma sig under soffan för att hon tyckte hon såg ful ut med utslagen. Jag vill bara få hålla henne och säga att hon var fin ändå. Jag vill att hon lever...

Vi såg på film med en vän. Jag skrattade några gånger under filmen och varenda gång jag hörde mig själv skratta så blev jag arg. Tyra finns inte mer och jag har kul. Fan för mig... Hon var inte bara vår katt, hon var vår bäbis, vårt barn. Jag har flera nätter stigit upp ur sängen när jag hört henne ropa på oss och låtit som den ensammaste i hela världen. Bara för att hålla henne tills hon somnar och sedan lägga ner henne försöktigt på soffan. Jag har skällt på henne när hon gör dumma saker såsom att äta på blommorna eller kissa på golvet. Jag har saknat henne och jag har stundvis inte orkat med henne. Hon var mer än ett husdjur, hon var en familjemedlem.

Det märktes på henne att hon lärt sig vad flera ord betyder. Sitt namn visste hon och även att E kallade henne för "pottsork" ibland för båda ord reagerade hon på som ord som lockade hennes uppmärksamhet. Ordet "Nej" var även det ett ord hon kunde för varesig man uttalade det med arg röst eller lugn röst så blev hon defensiv. "Mat" kunde hon allt för väl så man fick maskera det likt man gör med små barn och ordet "Godis". Behövde bara säga ordet Mat så spelade det ingen roll om hon sov, hon vaknade direkt, pep glatt åt mig och skuttade iväg mot matskålen. Hennes ordförråd innehöll fler ord men jag orkar inte mer... Mina kinder svider av alla tårar och ögonen brinner, mitt huvud är explosionsartat och jag är trött. Riktigt trött, men ser henne ändå där på filten, tittandes på mig med sina sorgsna ögon...

Älskar dig Tyra. Du kommer för alltid att vara saknad.

Tyra älsklingen.

2008-08-07T17:30:00.000+02:00

Idag har varit en av dom värsta dagarna i mitt liv.

Våran lilla bäbis (katt) Tyra finns inte längre. Hon har länge haft problem med allergiska utslag som täcker större och större del av henne för var gång dom återkommer. Vi har inte hittat orsaken. Hennes öga var skadat och varenda gång hon fick behandling för utslagen så blossade ögat upp igen och svullnade. Den ena behandlingen efter den andra. Hon verkade frisk ett tag men så kom allting igen, nästa behandling påbörjades och hon tillfrisknade i en vecka eller två varpå hon insjuknade åter en gång.

Det var hemskt att vara hos veterinären. Tyra fick lugnande som hon alltid får, när hon var lugn så pratade vi med henne en stund innan veterinären kom in och gav henne nästa spruta så hon somnade in. Vi fick stanna så länge vi ville hos henne och kunde gå ut genom en sidodörr när vi kände att vi var redo. Aldrig har det känts så tungt att gå nånstans. Tyra låg där på bordet på en filt precis lika fin som alltid, men utan att reagera när man pussade på henne eller sa hennes namn. Där var inga sömndruckna ögon som tittade på en, där var inget nöjt spinnande. Bara tystnad. Vår lilla älskling finns inte mer. Har gråtit mer eller mindre oavbrutet i snart 4 timmar, antingen när man ser en av hennes leksaker och plockar upp den, eller när man tittar mot matskålen och den inte står där längre. Det kommer ingen sötnos och krafsar på balkongdörren när jag är ute och röker heller. Hon är borta och jag saknar henne nått otroligt.

Hoppas du har det bättre nu... du är välkommen tillbaka precis när du vill. Min dörr är alltid öppen för dig. Saknar dig Tyra.

En hjärna i kaos.

Sen natt... Igen.

LAGOM...

*Gäsp*

Oh, kul...

Slår hårt i mitt bröst...

It flutters...

Låter bilden tala för sig själv.

Had enough...

Onykter igen...

Nörderi...

Waterline...

Behov...

Dagdrömmar...

Igelkottar på spåret...

Ångest, hej på dig...

Explosion...

In defiance...

Your eyes...

Still alive...

Waiting for someone...

Varför?

What its like...

I believed...

Animerade Sympatier...

Step by step

Sanningar...

En svältande man...

Väntar

Hopplöshet.

Varför?

Hej...

Johannishus idyll i spillror.

Nytt år!

Soundtrack of my life.

Kistan är stängd...

Slip sliding away...

Han är ju helt efterbliven...

Alkoholiserade fåglar...

Vill inte...

Hatisk...

Kvar...

Klockan är nästan 4...

Lälsk...

Vacker text...

Göteborg...

På tal om apelsin...

Fri vilja, en illusion...

PIVA...

Sjukt dyrt...

Sen natt, starka känslor...

Testade mig...

Jag önskar...

Kärlek...

Rädsla...

Förhållanden...

Natten är en knepig tid...

Nästan Haiku...

Dagens citat...

Tänkvärt...

Flames...

Idag är jag arg...

Men bah!

Opålitlighet...

Skuldkänslor...

Tyra älsklingen.

Gäsp